Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Buergel Goodwin: Afimälan. 106
vars kultur för ett halft århundrade sedan varit så nära att slockna,
men nn bötjar visa tecken till en väldig uppblomstring,
folkspråket kommer att avgå med segern, men däremot den
ny-isländska’), som kyrkan och tidningarna hålla på att skapa på
papperet, att dra det kortaste strået. Tief, kan med glädje
konstatera, att förf:s ställning till den skildrade företeelsen är den
sunde, fördomsfrie språkmannens. När han själv skriver isländska —
i anförda uppsatsen för Sv. 1. 1905 skall jag lämna en iullständi£
bibliogr. översikt —, så intar han även i praktiken en radikal
ståndpunkt, som hävdar folkspråkets nedärvda rätt. Den åsikt,
som han i denna språklära på några ställen (ss. 12, 34, 35, 40)
framställer: »sådane former anses for otilstedelige i skriftsproget«
o. dyl., torde altså böra uppfattas helt objektivt ock snarare som mot
än för den konservatism, den tycks innebära; äljest skulle den föga
passa till hans ståndpunkt uti ortografifrågan 2).
Nomi nal flexi onen (s. 11—23), som så gott som icke har
förenklats genom »Islands þúsund ár«, är mycket fullständigt
behandlad, men denna framställning tar upprepade gånger sin
tillflykt till förklaringar som (på sidan 11): »undertiden findes der en
sammenblanding«. Jag har däremot funnit att ändelserna sitta
synnerligen fast, även i- ock w-ändelserna, som i relativt
oaksen-tuerade stavelser representeras av jud som närma sig resp. e och
d. Men villervallan i skriftspråket är förvånansvärt stor, då detta,
i synnerhet poesin, opererar med en mängd äldre former, som
beträffande sin något omtvistade raison d’étre kunna jämföras med
t. ex. den svänska pluralen i verbalflexionen. Substantivernas
starka flexion indelar författaren efter genera ock räknar upp
maskulinerna under 5 typer: hestur, hlutur (a-stammarna), vöndur
(w-stammarna), de mindre klasserna, utav vilka fingur, ma dur, eigandi
uppställas som paradigmata, slutligen släktskapsnamnen, parad.
*) Vilken ståndpunkt jag intar till den tvistiga frågan om
nyisländ-skans ställning till det klassiska språket, har jag tidigare (1902) sökt
framställa i den som dissertation (München 1904) utgivna inledningen till en
diplom, upplaga av en yngre handskrift (Konungsannåll, cod. reg. Hafn.
2087 qv.), där jag flera gånger haft tillfälle begagna mig av min kännedom
av det levande isl. talspråket; jfr där ss. 89—40, § 22 samt ss. 93—4. De i
nämda arbete framställda observationerna ha i brist på tillräckligt
material, som endast bör hämtas ifrån Island, icke kunnat bliva talrikare. Då
jag har under arbete en ny inledning till själva uppl., vare det mig tillåtet,
att tillsvidare undanbe mig kritik av mina exkurser på det sagda området.
Om jag likväl redan nu vågar att kritiskt omtala ett av min egen lärares
arbeten, ock just ett arbete rörande ett ämne, han en gång riktade min
uppmärksamhet på, hans eget modersmåls språklära, så sker detta ej alldeles
utan fruktan att bli missförstådd i min (Kgsa. s. 96) uttalade tacksamhet
ock vördnad för honom.
a) Att förrästen upplysa nybörjaren litet om åtskilliga punkter i denna
kinkiga sak, hade varit rätt nödvändigt. Om é—je står ju en uppgift sidan
5, men även pt—ft7 z—s, œ—œ m. m. växla ännu så mycket i upplagorna
av de mäst lästa skrifterna, att en notis om stavsätten i fråga ej kan
undvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
