Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Kock: Anmälan.
Förf. ansluter sig s. 7 f. till den av mig i Ark. n£ V, 247
ff. framställda åsikten, enligt hvilken i Cod. bnr. kort i-ljnd
övergår till e framfor de supradentala ljuden r, l, n (kerkio ’kyrka’,
skelia ’skilja’, ven Vän’ etc.), och han framhåller riktigt, att e i
ven Vän* i Cod. bur. icke kan med Noreen Aschw. gr. § 115, 1
förklaras såsom överfört från tvåstaviga former vini > *veni med
en övergång i>e i öppen stavelse. I Cod. bur. finnas nämligen
väl ven ’vän’, venlekt, venscap, men däremot kvarstår i såväl i pl.
vini ’vänner* som i vina ’väninna’. Förf. framhåller emellertid
med rätta, att den av mig framställda ljudlagen iz> e framfor
supradentaler är i Cod. bur. att inskränka till sluten stavelse; jmf.
även giri, girughan.
Den med säkerhet från fornnorskan och med någon
sannolikhet förut från fsv. (jmf. särskilt Zetterberg Bjärköarättens
ljud-och böjningslära s. 5) påvisade övergången <e > e framfor nn och
n + konsonant återfinner förf. i Cod. bur. (men, sende etc. s. 9 ff.).
Han synes hava rätt i att ljudutvecklingen kan spåras även i denna
handskrift, men exemplen äro här icke synnerligen mänga, och
handskriftens bruk av <b : e i rotstavelser är föga konsekvent.
S. 11 f. påvisar förf., att början av handskriftens blad 54
recto innehåller flera språkliga egendomligheter, som avvika från
handskriftens språk för övrigt. O. menar, att avskrivaren här roat
sig med att fullt troget kopiera sitt förlag, under det att han
vanligen så att säga "översatte" förlagets dialekt till sin egen, och
med hjälp av denna teori, hvilken icke synes osannolik, anser 0.
sig även för övrigt kunna sluta sig till, när abnorma former i
andra delar av Cod. bur. mekaniskt överflyttats från förlaget.
För användningen av o: u i rotstavelser redogör förf. utförligt
s. 21 ff., och han ansluter sig i allt väsentligt till min
framställning i Beitr. XXIII, -484 ff. beträffande a-o ra ljudet, vokalisationen
av de starka verbens pass. participier och därmed sammanhängande
frågor. Pass. part. har i Cod. bur. genom analogi-påvärkan från
pret. pl. fått u i brutin, buþin, flutin, suþin, sJcutin, strukin,
hul-pen, nurþen, burin (jämte borin). Hs. använder part. numin, kumin
jämte komin, men svorin. Annars har o segrat framför r -j- kons.
och framför rr (borp etc.). Framför r utan följ. kons. står o i
pora, dorom, men u i durum (fakultativt), spurum med u i ultima.
Liksom annars i fsv. gynnas u av föregående i, /, w, g, Ä, r; förf.
upptar såsom gynnande u även föregående p (bup, fuldar, muld,
pusi, gup, hughar, brut etc.). Han är böjd (s. 29) att vid
användningen av o i b or in, svorin se inflytande från Yästgöta-dialekt.
S. 46 ff. meddelas en mycket noggrann redogörelse för
behandlingen av diftongen ia, med fullständig statistik för
handskriftens tre olika partier. Resultatet därav är, att denna diftong
behandlas enligt samma regler som i andra ungefär samtidiga fsv.
skrifter, dvs. att ia hällre övergår till iæ, när a-ljudet är kort, än
när det är långt, och att ia hällre blir iæ i midljud än i framljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
