Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 Kock: Etym. anin&rkningar.
*ÄnulaibaR : isl. Ótáfr etc. (Kock Om någta atonä s* 16 ff,
Anschw. accent. 208 f., Svensk ljudhist. I, 336 f.). Ordet
han kan ännu i dag i satssammanhanget akcentueras med
semifortis, t. ex. i uttryck sådana som de háta-hönom.
Emellertid hade det urnord. språket begynnande fo» i
vissa pronomina med en betydelse, besläktad med den hos
jains (*änaR). Som bekant använder gotiskan ack. hina, hita,
dat. himma ’denne’, och detta pronomen ingår såsom första
juxtapositions-led i isl. hingat ’hit’ (< *hin-weg-a1). Dessutom
har man utan tvivel på urnordisk tid havt i behåll det
pronomen, som lever kvar i eng. he ’han’ (ags. he). Genom
inflytande från dessa pronomina blev urnord. *änan (*änn)
till *hän(a)ü hänn. Jmf. härmed, att som bekant den
pre-positiva artikeln isl. enn inn under inflytande från
pronomenet (got.) ack. hina etc. fått begynnande hr (hinn).
Även när hänn fick fortis, förkortades dess långa a
ljud-lagsenligt (hänn ;> hann) framför långt konsonantljud,
eftersom ordet hade enstavighets-akcentuering; se om denna kvan-*
titets-regel Kock i Ark. nf. III (1891) 372 noten; IV, 270
noten 1, Anschw. acc. s. 118. Dessutom förkortades senare
den långa rotvokalen i hýnum, håna, när ordet i satssamman-»
hanget erhöll infortis.
När man i fornnord. språk stundom anträffar ann an
utan A-, så kunna emellertid dylika former delvis vara gamla
(jmf. urnord. *änaR c *ainaR) och behöva icke alltid hava
uppstått genom förlust av h i (h)ann i enklitisk ställning
såsom bindi [h]an etc. Även ett par andra ord kunna
måhända omedelbart hava utgått från en form av ann utan A–
I Ark. nf. VII, 117 ff. har jag havt tillfälle visa, att
den nordiska konjunktionen isl. at ’att’ uppstått ur ntr. pat
i sammanställningar sådana som *sagið(fat etc., och jämförel-*
sen med de västgermanska språken bekräftar detta, då ty.
dass och eng. that användas i betydelsen ’att’. Emellertid
är det möjligt, att till någon del den nordiska konjunktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
