Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Sam Jansson: Anmälan.
209
en till hskr. hörande stamtavla, Arnmødlingatal, vilken visar, att
den måste vara skriven 1240—63. Stilen påminner om flere
engelska händer i Pal. Society’s faksimiler, speciellt ett latinskt diplom
dat. T)ssington 1206. Morkinskinna, Gks 1009 fol., har enl. Unger
ej något 0 i andra handen, men utgåvan har åtminstone 4 ø s.
66, i, a, s i en vers och s. 85,29 (jag har ej kontrollerat med hskr.).
Laxdøla saga, AM 162 D 2 fol. visar i flere avseenden
ålderdomliga drag, men’ å andra sidan vissa egendomligheter, som
tyda på norskt inflytande. Jomsvikinga saga, AM 291 4:to har
med hake nedtill försedda former av œ och ø. Likartade former
förekomma i Gks 1157 (2 belägg) Codex Regius 2365 s. 15,ío och
69,20 samt talrikare i Pal. Atlas N:o 53, Saudabrevet från Holm.
33 II 4:to. Alexander saga, AM 519 a 4:to kan möjligen
hänföras till sista hälften av 1200-talet (så även Unger), skriften är
ntmärkt nätt och överensstämmer med de stora, viktiga
handskrifterna från o. 1250. Beträffande originalet synes Kålund sätta
större lit än Unger till den nppgift, att Brandr Jonsson, biskop i
Holar f 1264, sknlle vara bearbetare. Är detta sant, sknlle
tillblivelsetiden vara 1257—1264.
Orkneyinga saga, AM .325 I 4:to, har en mycket egendomlig
skrift med hårfina uppstreck; liksom Morkinskinna, 2:dra hand,
saknar den särskilt tecken för ø, i vars ställe brukas œ och e, den
brukar fór ä och v för w, men då förkortning i dipl. avtrycket
upplösts, användes ð och u på vanligt vis. Hade det icke varit
bättre, att här liksom annorstädes vid upplösningen taga hänsyn
till ifrågavarande handskrifts vanor för att få en tydligare bild av
dessa, särskilt som just här för kortn, utgöra en så hög procent av
det hela? Skjoldunga saga, AM 1 e ß I fol. och Knyttinga saga,
AM 20 b I fol. äro skrivna med samma hand och ha förmodligen
tillhört en bok. Kålund sätter hskr. "muligvis" till senare delen
av 1200-talet. Bokstavsformernas kantighet och
förkortningstecknens form tyder på senare tid, snarast efter 1300.
Jónsbók, AM 134 4:to, kan instängas mellan åren 1281, då
lagen antogs, och 1294, då genom kung Eriks rettarbot ett
kapitel uteslöts ur lagen, vilket kapitel saknas i alla hskr. utom just
denna. Hauksbók, AM 371 4:to, bestämmes efter F. Jonsson i
diplomatariska utgåvans inledning till 1314—30. Konungsannåll,
Gks 2087, visar så många typiskt norska drag, att man måste
antaga norskfödd skrivare. För övrigt hänvisas till Buergel
Good-wins utgåva. B. Goodwin har tydligen varit av den åsikten, att
skrivaren haft norsk förlaga (s. 48 i Inledningen), men har efter
moget öfvervägande i Nachwort s. 93 framställt som sin mening,
att man icke är berättigad att antaga norsk förlaga eller
norskfödd skrivare, utan bäst förklarar de ifrågavarande företeelserna
som en modesak.
Heiäarvigasaga, Holm. 18 fol. vill Kålund flytta så långt
tillbaka som till o. 1250. Huvudskälet är, att den skiljer œ och ø
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
