Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Lindroth: euu i nord. spr.
s. 241) *). Samma ord möter i öfriga germanska språk:
got. triggwa, fht. treuwa, triuwa (den senare formen i
gammal tid blott i sydty. källor, se Kögel PBB IX, 535 f.), fsax.
treuue, ffries. tre{u)we (v. Helten Aostfries. gram. 27), ags.
tréow. I detta ord kan icke vara tal om inträdande af
i-omljud i något kasus, hvarigenom eggu skulle kunna blifVa
iggu. Den enda utväg som för nu gängse uppfattning står
öppen, är att antaga senare påverkan från adj. tryggr 2).
Detta förefaller mig dock föga tilltalande. Yi borde väl åt-•
minstone kunna hoppas att därjämte finna en ljudlagsenlig
form; jfr att subst, prgng, f. ’tryck’, uteslutande har denna
sin ljudlagsenliga form, adjektivet däremot prQtigr ~ prøngr
(den senare visserligen i litterär tid den sällsyntare; se
No-reen Altisl. Gr.3 § 79, 6).
Det torde ha visat sig, att den utväg, man hittills
tillgripit för att förklara uppkomsten af iggu, lindrigast sagdt
är otillräcklig. Hvilken annan förklaring kan man då tänka
på? Säkerligen ingen annan än en sådan, hvarigenom det
(så godt som) allenarådande iggu förklaras vará ljudlagsenligt
uppkommet. Två möjligheter erbjuda sig då. Antingen har
utvecklingen varit euu > iuu > iggu eller euu > eggu > iggu,.
Den förra af dessa möjligheter har förfäktats af Söderberg i
hans skrift om U-omljudet (= Filol. sällsk. i Lund förh. 1881
—1888, s. 72 noten), den ende som insett svårigheterna vid
den äldre, från Noreen (Ark. I, 164 if.) stammande förkla-
*) Angående en möjlighet att fatta detta såsom dat. pl. för trikum
se numera Brate i Fornvännen 1907, s. 26.
a) Dylik påverkan måste likaledes denna uppfattning — fast den ej
synes ha varit medveten därom — se i Vedelspangstenens Siktriku, för så
vidt man vill läsa Si g tr iggu 1. Sig trigg w, och ej Sigtreggu 1. -tregg w. Men
hvar är i senare fallet det ljudlagsenliga * Sigtrøg g? — Jag tror mig kunna
bortse från den möjligheten, att namnet först uppstått sedan inom det till
grund för senare leden liggande adj. det äldre i-omlj. utöfvat sin (förmenta)
verkan. Om skrifningen Siktriuk se längre fram s. 357.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
