Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Lindroth: euu i nord. spr.
ringen, eller åtminstone den ende som af dem drifvits att
söka gifva en annan. Söderbergs mening är, att euu blef iuu
i sammanhang med öfvergången af den gamla diftongen eu
;> iu. Att denna uppfattning icke slagit igenom, torde nog
bero på tillvaron af en del (redan före S:s afhandling i detta
sammanhang af Noreen sist anf. st. framdragna) sv.
dial.-former, där ett egg synes vara bevaradt. Dessa former äro:
dalm. begg *) ’korn’ (i ssgr), tegga v. ’tugga’, fåröm. bregga,
v- ’brygga’. Det sistnämnda ordet är elimineradt af Noreen
själf Landsm. I, 738, om med rätta, vågar jag ej afgöra.
Det likaledes som beviskraftigt anförda ä. sv. (dial.?) någg
osv. har afhandlats ofvan s. 343. I någon mån har väl ock
den omständigheten spelat in, att man vant sig att betrakta
uu > ggu såsom tillhörande en för gotiskan och nord. språk
gemensam utvecklingsperiod och sålunda såsom liggande
alltför långt tillbaka i tiden för att eu :> iu (som ju är spec.
nordiskt) dessförinnan skulle kunna ha ägt rum. Huruvida
denna uppfattning om en got.-nord. språkperiod är riktig, är
ju åtminstone tvifvelaktigt (jfr v. Friesen Till den nord.
språkhist. II, 5 f.). Hvad nu de nyss anförda dial.-formerna
beträffar, äro de onekligen besvärliga för S:s teori. S. söker
komma ifrån dem blott genom uttalande af den öfver ty geisen,
att e i dem icke är ursprungligt, utan (trots Noreens
påstående i motsatt riktning sist anf. arb. 166) beroende på yngre
utveckling. Detta torde dock svårligen vara fallet. Enligt
vänligt meddelande af doc. Hesselman, som dock icke utan
en speciell undersökning velat bestämdt yttra sig i frågan,
vore det ägnadt att förvåna, om i dalm. en kort sluten vokal
(såsom i eller y) skulle öfvergå till e, "i all synnerhet
framför en sådan konsonantförb. som gg". Om vi således tills
vidare måste antaga, att dessa former stå i vägen för
Söderbergs lösning, så torde dock ett ännu mer afgörande bevis
*) Den hos Rietz upptagna ssgsformen be- är uppenbarligen <Zbegg\
jfr bjuhalm, bjusäd fr&n Hall. (Rietz).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
