Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Lindroth: euu i nord. spr.
verbet är alldeles detsamma som mellan isl. slyngua, slyngia
och fsv.. sliunga.
Utom dessa inf. finnas på verbets område ännu några
former, som äro af intresse för vår fråga, ja, som t. o. m.
torde äga en icke ringa beviskraft, åtminstone såsom
bekräftelse på en på andra skäl stödd teori, näml. de egendomliga
preteritalformerna af vnord. búa, fsv. bóa. Formerna äro
(se Noreen Altisl. Gr.3 § 493 o. anm. 1, Altschw. Gr. § 545):
vnord. (isl., fnor.) sg. biugga, biogga, biuggia, plur. biuggom,
bioggom, bioggiom, buggiom, fgutn. run. sg. bikui Hauggrän,
fsv. run. sg. buki, byki, plur. búku, byku, fsv. sg. byggi
(Dalalagen). Jag tror mig här kunna lämna åsido formerna med
-gi- (hvilka säkerligen äro riktigt förklarade af Noreen
Altisl. Gr.8 § 493, anm. 1), liksom (den redan till dessa hörande)
formen buggiom. Se vi nu först på formen byggi, så har den
hittills förklarats på två sätt. Noreen har Aschw. Gr. § 59, 10
förklarat den som beroende på inflytande från konjunktivens
vokalisation. Denna förklaring (som helt nyss upptagits af
Janko IF XX, 274) måste ovillkorligen anses vara en
nödfallsutväg i fråga om ett verb med så fullständig saknad af
modalitet i bet. Den har också tillbakavisats af Kock Ark.
XY, 207. Kocks egen förklaring är, att byggi skulle vara
uppkommet ur biuggi genom s. k. palatalomljud. Denna
strandar emellertid på den fgutn. formen bikui, som icke kan
läsas *begguij eftersom inskriften genomgående har punkterad
runa för e (inalles minst 15 fall enligt Noreen Aschw. Gr.
Anh.), utan måste läsas biggvi eller möjl. byggvi. Det förra
(som också Noreen läser) är afgjordt det sannolikaste,
eftersom y eljes i inskriften skrifves y eller u *). Men hur skall
en dylik form förklaras? Jag ser ingen annan möjlighet till
förklaring än genom antagande af eggu > iggu. Men då blir
också hela detta pret. synnerligen enkelt. Vi böra utgå från
*) Också därför att åtminstone på a kombineradt w-omljud icke synes
inträda i fgutn. (se Kock i Landsm. XII, 7, s. 11). Obs. äfven fgutn. stinqva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
