Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 Lindroth: euu i nord. spr.
skall den (som K. också antar, Sv. ljudhist. I, 26) ha skett
i en form som t. ex. ack. *trigguan (c *tregguian enl. K.).
Att ur denna form redan före 950 — och t. o. m. en god
tid före, eftersom vokalismen bör åtminstone alternativt ha
genomförts i hela paradigmet — en bruten form skulle ha
kunnat utvecklas, däremot vet jag knappast att invända något
ytterligare — utom det sålunda, hvarifrån jag för tillfället
bortser, men redan anfört som allmänna invändningar mot
Kocks teori: att brytningsvokalen efter min uppfattning är
samt att det är ytterst svagt styrkt att brytning
öfver-hufvud inträder efter r. Men sättet hvarpå K. antar att
denna (eventuella) brutna form uppkommit, synes mig lämna
rum för ännu en invändning. Som nämndt antager K., att
u verkar brytning af iggu i och med sitt bortfall. I
överensstämmelse därmed angifves (sist anf. st.) utvecklingen vara:
Hrigguan ;> Hriuggan. Här förutsättes således, att u i denna
ställning fallit bort redan före 950. Men är det sannolikt?
Talar icke tvärtom förefintligheten af ett kuilcuan åtskilliga
gånger (ex. se t. ex. Noreen Aschw. Gr. § 450 anm.) på
betydligt yngre stenar ganska starkt däremot? Vidare kan
jag icke förstå annat än att Kocks antagande förutsätter, att
bortfallet af u här är ljudlagsenligt. Om så är — med
säkerhet pläga vi ju blott antaga sådant då rotstafvelsens
vokal är u eller o (efter Kock Ark. XII, 241 ff.) — så kan
det dock, som nyss visats, näppeligen ha ägt rum före 950.
Vill K. med sin teori här hålla på en så tidig bruten form,
måste nog utvecklingen ha varit: Hrigguan > Hriugguan,
hvarur visserligen — eftersom föregående vokal nu är w —
en form *triuggan kan ha uppkommit, möjligen redan före 950.
Alltså: om Siktriuk skall läsas som bruten form,
beroende på analogi från adjektivet, så bör väl tanken på
brytningens inträdande i och med bortfallet af u uppgifvas; och
omvändt: vill man hålla på detta senare, torde en bruten form
icke här kunna föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
