- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
104

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104 Kock: Om a-omljudet.
sluten. Men detta vill, annorlunda uttryckt, säga: den isl.
v äx lin g en sunr: sonar är ett fu llg o tt bevis för a-om -
lju d ets lju d la g se n lig a in trä d a n d e i lju d g ru p p en -un-.
E tt icke mindre gott bevis härför utgör ags. sunor ’svin-
hjord’: isl. sonar- i komposita sonarggitr ’ledende eller største
galt i svinebjorden’, sonarblot ’ofring av galt’, sonardreyri
’offerblod’ (Sievers i Beiträge XYI, 540 ff.). Hultmans tanke
s. 205, att o i sonar- i st. f. *sunar- i sonargçltr skulle
bero på ett folketymologiskt omformande efter gen. sg. sonar
(till sunr ’son’), är alldeles icke antaglig. Begreppen ’svin-
hjord’ och ’son’ ligga hvarandra dock allt for fjärran, för att
en dylik om bildning av *sunar till sonar skulle vara möj-
lig. Härtill kommer dessutom, att ju enligt H. även gen.
sonar ’sons’ självt skulle hava fått sitt o genom påverkan
från alldeles obesläktade ord.
Yidare hava vi gen. sg. konar ’slags’ till en i dylik
betydelse fór övrigt icke påvisad «-stam. Detta konar ingår
i åtskilliga juxtapositioner såsom alls konar, eins konar, hvers
konar, margs konar, ýmiss konar, ngkkurs konar, pess konar.
Denna form (konar) är alldeles obetingat normal-formen,
även om den av H. s. 194 framhållna formen hverskunar
u n d an tag sv is någon gång (genom inflytande från andra
«-stams-kasus) kan anträffas. Det är tydligen oberättigat att
med H. s. 194 fatta o i gen. konar såsom inträngt på ana-
logisk väg från helt andra ord. Den gamla gen. konar är,
i alla händelser i literaturspråket, att uppfatta såsom en
väsentligen ”isolerad” form, som icke längre utgjorde led i
något flexionssystem. O-ljudet i normalformen konar måste
därför uppfattas såsom ljudlagsenligt. Men detta vill säga,
att kunar ljudlagsenligt blivit till konar.
Även är det oberättigat att med H. a. st. förklara o-
ljudet i konr ’son, ättling’, monr : munr ’sinne’ såsom på ana-
logisk väg inkommet från helt andra ord. I dessa «-stam-
mar har o ljudlagsenligt uppstått i orden själva. I t. ex.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free