Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Om «-omljudet. 123
o-runa skulle representera ”två skilda vokalnyanser, ett öpp-
nare och ett mera slutet ö”, samt ”att kort u undergått a-
omljud även framför den Öppnare varieteten af detta ljud,
hvilken sedermera utvecklade sig till a”. En liknande mo-
difiering av den av mig framställda a-omljudslagen fram-
ställer Noreen i Aisl. gramm.3 § 154, 2, då han anser, att
a-omljud på u verkades ej blott av gammalt a, utan även
av ”ett sig till a u tv e c k la n d e , alltså öppet ö”. Det enda
ord som H. anför till stöd för sin åsikt, är w orahto ’gjorde’
i Tune-inskriften, hvilket ju motsvaras av isl. orta.
Även jag hade, i Beiträge X X III, 524 beaktat detta
ord med o i rotstavelsen och kvarstående o i ultima, och så-
som nyss nämnts, sökte jag förklara dess genom a-omljud
uppkomna o i rotstavelsen genom inflytande från den mellan
r och h utvecklade svarabhakti-vokalen a (kanske under med-
verkan av r och möjligen även av Mjudet). Något skäl
emot att en dylik svarabhakti-vokal a skulle verka a-omljud,
anför H. icke, och jag inser ej, hvarför o-omljudet icke skulle
framkallas av ett dylikt a liksom av andra a-ljud i infortis-
stavelser.
Däremot kan man mot Noreens och Hultmans uppfatt-
ning anföra följande: 1) Ristningen w orahto antyder på in-
tet sätt, att ultimas o vid denna tid var ett sig emot a när-
mande o-ljud. — 2) E tt ord sådant som w orahto var (åt-
minstone i viss mån) trestavigt. Det är då förvånande, att
en i tred je stavelsen stående vokal skulle (utan förmedling
av andra stavelsens vokal) påverka fö rsta stavelsens vokal.
Något annat från urnordiska inskrifter påvisat ord, som
skulle kunna komma med i räkningen, finnes icke, alltså
intet urnord. *holo eller dyl. ‘). I fall möjligen framdeles
*) Setälä yttrar i sin avhandling Zur herkunft und chronologie der
älteren germ, lehnWörter in den ostseefinnischen sprachen (Journal de la
société finno-ougrienne 1906. XXIII, 1) s. 21 några ord om detta spörsmål
med anledning av det finska låneordet holo. Han säger: ”W enn das fi. holo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
