- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
122

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 Kock: Om a-omljudet.
Härmed anser jag mig hava ådagalagt, att de av H.
anförda formerna orta, olla (olda) alldeles ieke visa, att œ
på urnord. tid verkat a-omljud på u. Vidare har tvärtom den
föregående framställningen ådagalagt, att en urnord. form så-
dan som w u rte (Tjurkö) på det bestämdaste talar emot en
dylik ljudlag, samt att åtskilliga maskulina rø-stammar med
u i rotstavelsen dels motbevisa, dels tala bestämt emot denna
av H. antagna ljudlag.
Slutsatsen är alltså: æ(ê) h a r på u rn o rd isk tid icke
v e rk a t a-om ljud på u.
Slutligen harmonierar H:s uppfattning av a-omljudet i
ord sådana som urnord. fem. cm-stammen *hulö :isl. hola icke
fu llstä n d ig t med min, men våra meningar äro här y tte rs t
n ä ra besläktade.
Den gamla uppfattningen var som bekant, att redan på
u rg erm an sk tid ändelse-vokalen ö verkat a-omljud, och man
ansåg alltså enligt denna, att urgerm. *hulö- med ett v e rk -
lig t ö i ultima blivit till *holö-, hvarefter *holö på sen ur-
nord. tid gav hola.
I Beiträge vände jag mig mot denna uppfattning och
sökte visa, dels att a-omljudet icke (eller i alla händelser
icke uteslutande) var urgermanskt, utan att det inträtt i sär-
sp råk lig tid, dels att ändelsevokalen ö (i hulö etc.) icke ver-
kade a-omljud, så länge som den var ett ö-ljud, utan först
sedan den övergått till a. Alltså var utvecklingen, enligt mitt
antagande, urnord. hulö > *hula > hola.
H. giver mig rätt i att a-omljudet icke är urgermanskt,
utan särspråkligt (urnordiskt).
Han giver mig vidare rätt i att ö i urnord. *hulö icke
verkade a-omljud så länge, som ö bibehöll sin ursprungliga
kvalitet.
Emellertid anser han, att de urnordiska runinskrifternas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free