- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
137

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Om a-omljudet. 137
icke”. Alltså skall enligt H. Östgötalagens stulpe med u
vara att återföra på en urnordisk dialekt, där a-omljudet
ljudlagsenligt förhindrades av ljudgruppen lp, under det att
stolpe med o i samma urkund borde återföras på en annan
urnordisk dialekt, där «-omljudets inträdande icke hindrades
av lp. Och ändå menar H. s. 331, att denna skrift bland
större urkunder visar ”den största homogeniteten” beträffande
«-omljudet.
Även växlingen o : u i det i äldre Yästgötalagen anträf-
fade somar :-sumærs menar H. s. 293 böra återföras på skilj-
aktiga urnordiska dialekter, där u framför m ljudlagsenligt
behandlats på olika sätt.
Jag vågar tro att, även om någon möjligen skulle vara
benägen att ansluta sig till vissa andra bland H:s teorier,
alla skola rygga tillbaka fór dessa konsekvenser.
För visso är jag den förste att erkänna, att flera olika
dialekter framträda i fornsvenskan. Redan i min skrift Fsv.
ljudlära II (1886) s. 489 ff. hade jag tillfälle att med styrka
framhålla detta vid nämnda tid ytterst litet beaktade förhål-
lande. — Yidare är det klart, att dialektblandning framträ-
der i en mängd fornsvenska urkunder.
Men spörsmålet är detta: är man verkligen berättigad
att konstatera skilda u rn o rd isk a d ia le k te r, hvilkas olika
ljudlagar direkt skulle avspeglas i en fornsvensk urkund från
c. 1300— 1350, nästan så snart man i en dylik anträffar
den växlande vokalisationen o :u i samma ord?
Så vitt jag förstår, måste detta spörsmål avgjort besva-
ras nekande.
Här som annars bör inom språkvetenskapen — liksom
inom andra vetenskaper — den fundamentalsatsen tillämpas,
att man måste söka på så n ä ra håll som möjligt förklara
hvarje företeelse. Men att återföra nästan hvarje växling
o : u i en handskrift från c. 1300— 1350 till sk ild a urnor-
diska dialekter, är dock ingalunda att tillämpa denna sats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free