Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Kock: Om a-omljudet.
De här anförda exemplen, för hvilkas förklaring H. nöd-
gas antaga skilda urnordiska dialekter, kunna, så vitt jag
ser, på mycket enklare sätt uppfattas.
Den s. 135 nämnda växlingen loua:lona(r) i Cod. bur.
bör förklaras sålunda.
I ÖGL., hvars språk i många avseenden står språket i
Codex bureanus nära, böjer man lof : dat. lavL Detta är den
fullt ljudlagsenliga böjningen, eftersom intet o-oinljud skulle
inträda i dat. sg., och denna böjning har bibehållits, emedan
luvi är kortstavigt och har i i ultima. Även vissa former
av verbet lova (luva) skulle ljudlagsenligt sakna a-omljud
(pres. konj., 1. och 2. pi. pres. ind. och imperat.), och eme-
dan verbet var kortstavigt, borde i de nämnda formerna med
u, i i ultima det ljudlagsenliga «^-ljudet upprätthållas eller
segra (i luvum, luvi, luvin). Då man nu även i Cod. bur.
finner en växling sådan som koma : part. kumm etc., så visar
detta, att även språket i denna skrift (liksom språket i ÖGL.)
hade tendens att i kortstaviga, tvåstaviga ord med u, i i
ultima använda u (ej o) i rotstavelsen. Under dessa förhål-
landen bero naturligtvis de i Cod. bur. blott en gång hvar-
dera anträffade skrivningarna luua, luuar på inflytande från
verbalformerna luvi, iuvin, luvum och från motsvarande sub-
stantiv-form dat. sg. luvi.
I stället för att med H. anlita hypotesen om skilda
urnordiska d ia le k te r för att förklara växlingen stulpe : stolpe
i ÖGL., förklarar jag växlingen helt enkelt så, att ljudlags-
enligt den urnord. nom. *stulpæ blev stulpe, men den urnord.
obl. kasus *stulpan blev stolpa, hvarefter u och o senare ge-
nom analogi-inflytande kunde användas i hvilken kasus som
hälst *).
*) H:s teoretiska resonnemang s. 234 f. om sannolikhet resp. icke-san-
nolikhet för utjämningar inom ett formsystem — ett resonnemang, hvartill
han senare upprepade gånger hänvisar — lägger ingalunda hinder i vägen
för detta antagande. Utan att vilja bestrida det d e l v i s tänkvärda i H:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
