Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. Cederschiöld : Lakeràden i Håvamål 137. 299
(jfr glda. bed garvelud *) Kalkar) nysv. bet«, subst. vanlig
yrkesterm ä. nysv. wth a f betona Skr. 0. 275 (1589). Nu
växla ej sällan i de nordiska språken instrumentaler på -a
och 4 (-e). Sv. bete = agn heter t. ex. på isl. beita f.
Egilsson uppger, att beiti n. på Island betytt ”Rhus, fru-
tex coriarius”. Flera arter av växtsläktet Rhus, särskildt
Rhus coriaria, användas just som betningsämnen vid garv-
ning. Nu är det emellertid klart, att denna betydelse
måste ha utgått från en allmännare. Beiti måste tidigare
ha betytt betningsmedel, beta i allmänhet. Yida allmän-
nare spridd var under medeltiden betning medelst alun
(jämte salt) eller s. k. vitgarvning2). Det fornhögtyska
peiza betyder också alun (Graff III, 231). Det är alltså
troligare, att beiti tidigare betecknat alun, fastän Egils-
son endast kände till betningsmedlet sumak (tillverkat av
Rhusarter). Men alun är också ett sedan gammalt känt
läkemedel, särskilt mot sår. Att det varit känt i Skandina-
vien under den tidigare medeltiden, betygar Harpestreng sid.
53 (Molbechs uppl. 1826): Alumen ær alun — — — —
Thæt nøther yuærwætæs Møt i manz bra oc mønær (hindrar)
undæ oc illæ saar at sprethæs. ”Den islandske Lægebog”
(Kr. Kålund, D. Kgl. Da. Yidensk. selsk. skr. 6. Række,
hist. o. filos. Afd. Y l. 4) sid. 32 säger: Alanum, alann, pat
hreinsar augu–––––––––-ok lætur ill sar eigi vaxaa. Det
passar ju ganska bra in på sår, uppkomna genom bett. Nu
är emellertid garvarkonsten i Skandinavien betydligt äldre
än den mera utvecklade läkekonsten, och då isländarna allt-
1) Jfr även isl. beit f. lixivii quoddam genus, ni fallor, quo alutarii et
ooriarii utunt, inde tilbua beit. Jón Ólafsson, Lexicon Islandicum (A. M.
438 fol.).
2) Redan så tidigt som under bronsåldern var vitgarvningen känd i
vårt grannskap. Olshausen har i Zeitsch. für Ethnologie 1884 s. 518,1886 s. 240
offentliggjort resultatet av sina kemiska analyser av läderrester, funna i
bronsåldersgravar på Amrum (utanför Slesvig) och i Eversdorff (Holstein).
Hans undersökning har givit vid handen att lädret varit garvat med alun,
troligen med tillsats av salt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
