Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Ortnamn på -wge. 363
ortnamn, som icke ha patronymiskt ursprung1), sannolikt älst
från o-stammar, hvilkas dativformer här som i norskan förallmän-
ligats.
Hvad åter Bleking (Blekyng[h] o. s. v.) beträffar, synes det,
såsom jag också s. 243 antagit, närmast vara att sammanhålla med
en sådan bildning som fsv. landskapsnamnet Niudhtmg. Det är
sannolikt oriktigt att, såsom prof. St. tycks vilja göra 2), samman-
blanda dylika namn med de m^e-namn, som utgöra hufvudstommen
i min afhandling, och som till en stor del utgå från fsv. former på
-o (gen. plur.) och -um (dat. plur.). De gamla namnen Bleking
och Niudhung höra i stället till de fsv. ortnamn på -inger, -unger,
resp. fem. -ing, -ung 3), som jag behandlat i kap. II (s. 237 f.), och
som afledts af appellativ, t. ex. *Skærpinger (med förallmänligad
dativform Skärpinge), *0ringer (Öringe). Det är till denna namn-
typ, som de norska møre-namnen tyckas höra, och det är ju ej
omöjligt, att af mina i kap. I anförda twøæ-namn ytterligare några
böra föras dit: för åtskilliga har jag ju redan i min afhandling
leranat denna möjlighet öppen.
Prof. St. meddelar vidare (i D. St. s. 34 och St. B. s. 92 [336])
en namnlista, med hvilken han vill ådagalägga den öfverensstäm-
melse, som äger rum mellan møre-namnen och namnen på -um (af
-hem), hvilka senare ju icke innehålla personnamn.
Inte heller här kan från något håll motsägelse befaras. D et
skulle säkerligen ej vara svårt att äfven från de svenska ortnam-
nen hopplocka en minst lika lång förteckning på inge-namn, som
bildats af samma ordstammar som namn på -hem och af -hem upp-
kommet -um.
Da. Tofting (D. St. s. 34) har sin motsvarighet i sv. Toftinge,
som jag s. 158 härleder ur appellativet toft eller något däraf upp-
kommet ortnamn.
Beträffande sv. Bränninge (jfr St. B. s. 90 [334]) har jag (s.
238) förklarat det för osannolikt, att ett patronymicum här ingår.
Hvad Skärpinge beträffar (jfr St. B. s. 90) har jag uttryck-
ligen framhållit (ss. 133 f. och 242), att åtskilliga af de så lydande
gårdnamnen mycket väl kunna komma af adj. skarp i bet. ’torr,
ofruktbar’; jfr ofvan s. 362.
Da. Bismg är samma namn som det vanliga sv. Bisinge.
Om vissa af gårdarna med detta namn framhåller jag (s. 112), att
de "synas väl obetydliga för att kunna antagas innehålla ett pa-
tronymicum". Denna senare synpunkt har jag, såsom också prof.
St. påpekar (St. B. s. 93 [337]), flera gånger betonat.
*) Då jag i det följande talar om hufvudmassan af de svenska inge-
namnen som ”patronymiska" eller ”släktnamn", sker det naturligtvis alltid
med det i Ortn. på -inge s. 283 o. flerstädes gjorda förbehållet, att dessa namn
äfvenledes kunna tolkas som beteckningen för någons fa m ilj och fö lje.
a) Jfr St. B. s. 89 (833).
8) Jfr t. ex. önamnet Hising.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
