Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Sverdrup: -ligr, -liga, -la.
kasus; altsaa nom. sing, heyrn, lausn, spurn fra synkoperte kasus
som f. e. gen. piur. heyrna, lausna, spurna. Da ingen av disse
synkoperte former viser i-omlyd, saa er vel synkopen av det lange
ï senere end synkopen av kort i efter lang stavelse !). Av ganske
samme art er da synkopen av l i overgangen -\%kö :> -la; likesom
gen. piur. *lausmö(m) > lausna saaledes maatte ogsaa *hardalîkü
> hardla under forutsætning av ovennævnte aksentreduktion. Man
kan derfor vistnok opstille folgende regel angaaende det ube-
tonte l i gn.: Ubetonet langt %i pænultima fo rk o rte d e s sam-
tidig som det korte ubetonte i synkopertes efter lang stavelse; der-
efter sy n k o p erte s det (uten at volde omlyd) samtidig med syn-
kope av i efter kort stavelse; derfor må/Jcir, gullnir, haråla like-
som salr, valåa, luklar. Derimot er det lange ubetonte 0 i pænul-
tima kun blit forkortet uten at synkoperes. Naar Sievers (PBB.
V, p. 6 6 ) herimot anförer gen. piur. av de svake femininer som
tungna, der skulde svare til got. tuggönö, saa er hertil at bemerke,
at da den tilsvarende gn. form maatte være *tungana, er det vel
sandsynligere, at de svake gn. fem. har faat endelsen -na i gen.
piur. fra maskulinerne (sml. gumna, skatna etc.) og vel særlig fra
neutrerne (sml. hjartna, augna, etc.).
Om der ogsaa i andre adv. paa -la end de ovennævnte fore-
ligger en lydret utvikling -Ilko > -la} er vanskelig at avgjöre. Mu-
lig er det vel i ord som aptarla, dåla, fastla, nýla, ofarla, sårla,
snarla, framalla, siåalla, siåla og kanske endnu flere. Men i de
fleste tilfælder er vel -la viderefort, idet man, som Kock (Arkiv
21, p. 104) har paavist, efter analogien haråla :haråliga, årla’.år-
liga etc. har dannet hvatfa ved siden av hvatliga, skarpla ved
siden av skarpliga, oåla ved siden av oåliga, skyndila ved siden
av skyndiliga, Hkula ved siden av rikuliga, etc. Bidraget til at
-la saaledes utvikledes til et selvstændig suffiks har maaske adv.
som fulla (ved siden av fulliga), illa (ved siden av illUigd), snjalla
ved siden av snjalliga, som er dannet med suflf. -ö, men hvor sta-
velsen -la let kunde komme til at bli betragtet som identisk med
suffikset -la.
Adverbierne paa -la fik ingen större utbredelse i det prosai-
ske sprog. I den gn. poesi derimot vandt de, som eksemplerne
viser, en stor popularitet og blev en av eiendommeligheterne ved
det poetiske sprog, vistnok fordi de ved sin korthet var særlig
bekvemme for det gn. knappe versemaal.
*) I heyrn foreligger Ä-omlyd, og fysn er vistnok at betragte som en
senere nydannelse i tilslutning til fýsa.
Jakob Sverdrup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
