Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 383
Dieses koramt als norweg. Beiname des 14. Jhs vor, K. 255, viel-
leicht ist davon auch das von F J. 357 f. angeführte vaoti abzu-
leiten. Widfara, ein altwestn. *Vtäfari (versehentlich Viä- ge-
druckt) kann Bj. nicht belegen. Ein Mann dieses Namens findet
sich Hénsnaþóriss. c. 7. 8, es war natürlich ursprünglich ein Bei-
name, vgl. Kahle 190.
Ein Verzeichnis der besprochenen nordischen W örter, ein
Sachregister, einige Berichtigungen und Nachträge, sowie ein
Quellen- und Literaturverzeichnis schliessen die wertvolle Arbeit
Bj.’s, die eine wichtige Grundlage für weitere Forschungen schafft.
Heidelberg.
B. Kahle.
Emil Olson: Utdrag ur Magnus Erikssons landslag med in-
ledning, anmärkningar och glossar. Lund, C. W. K. Gleerups för-
lag, 1909. XXXIII + 180 s., 8:o, 5 kr.
Såsom doc. Olson framhåller i sitt törord, afser hans arbete
att utgöra en första läsebok i fornsvenska, närmast afsedd för dem,
som studera på fil. kand.- eller fil. ämbetsexamen. Den kommer
sålunda att på sätt och vis konkurrera med Noreens Altschwed.
lesebuch. Hvilken af dessa som därvid afgår som segrare, beror
naturligtvis hufvudsakligen på, huruvida man anser, att studiet af
många mindre till ålder, stil och affattningsort skilda litteratur-
prof eller af en enda större och representativ text lemnar den stör-
sta behållningen för nybörjaren. För egen del anser jag det vara
af stor vikt för honom, att denna hans första bekantskap med
fornsvenskan koncentrerar sig kring ett enda språkminnesmärke.
Först när han grundligt tillägnat sig dess språkbruk, kan han
utan risk gå vidare. På anm:s tid spelade äldre VästgÖtalagen
denna roll, och jag kan ej neka till, att jag af flera skäl helst
skulle önskat, att den alltjämt fått behålla denna sin ställning.
Men då så ej skett, måste det medges, att Magnus Erikssons lands-
lag har många viktiga betingelser i språkligt och kulturhistoriskt
afseende att värdigt ersätta densamma. Noreens läsebok kommer
i alla händelser att ha en viktig uppgift att fylla utanför det egent-
liga akademiska nybörjarstadiet. Men äfven här torde den alltjämt
böra tjänstgöra, om också blott som ett bihang till en fullstän-
digare text, såsom t. ex. just den föreliggande, särskildt med hän-
syn till de väl valda prof på den yngre fornsvenskans språkbruk,
som där föreligga lätt tillgängliga och hvarifrån studeranden väl
knappast kan befrias, äfven om han läst Olsons bok.
Arbetet inledes af en öfversikt öfver de viktigaste dragen i
textens ljud- och formlära. De många i MELL förekommande
AMCIV HÖK XOXDI8K FILOLOGI XXVIT, HT F Ö U D XXIII. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
