Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Beckman: Till VGrL:s hist.
och även noggrannt studera senaste upplagan av Gregorius
IX:s dekretaler, m. a. o. att de skulle förvärva kännedom
om den kanoniska rätten, och att 1250 föreskrifter kommo
från Innocentius III om biskopsval genom kapitlen i stället
for av folket självt. På 1230-talet erhöll Skarastiftet ett
flertal direkta föreskrifter från Rom.
Även utan närmare upplysningar i källorna skulle man
kunnat förstå, att den katolska kyrkan icke utan förberedelse
skulle ha uppträtt så bestämt, som den gjorde vid Skeninge-
mötet. Och källorna bestyrka detta antagande. I Danmark
hade tidigare liknande yrkanden gjorts. Här skall jag blott
nämna två påvliga föreskrifter, som för det följande ha be-
tydelse. Alexander III uttalar i ett av sina brev till de
svenska biskoparna kyrkans förkastelsedom över ”duellum,
quod monomachia dicitur”, och Honorius III ivrar i ett brev
av 1218 mot edgärdsmännen, hvilkas användande såsom
bevis kan leda till, att ”den brottslige till sitt friande till-
kallar sina likar, på det han senare vid tillfälle må göra
detsamma igen”. En sådan ”mot all rätt stridande pest”
borde prästerna bekämpa. Bevisningen borde ske genom väl-
fräjdade vittnens utsago *).
Utan tvivel liar Honorius här lagt fingret på den gamla
germanska rättens svagaste punkt. Yittnesbevis förekom nog,
men det var regel, att blott den kunde vittna, som särskilt
kallats till för sådant ändamål (sJcirskuta vitnï). I brottmål
blev det alltså i regel omöjligt att få ett vittne om själva
saken. Yittnena kunde endast intyga sekundära fakta, som
sedan fingo utgöra indiciebevis. Yissa indicier skulle gälla
för fullt bevis. Om tjuvgods finnes hos en bonde under lås
eller dolt av halm, ”då är han tjuven” (YGL. I, J>j. 5).
Den mosaiska rätten, som ju är den kanoniskas ena
källa, hade sedan mycket länge en legal vittnesbevisning. I
x) D. S. I, nr 54, nr 176. — Den kyrkliga ståndpunkten intages även
av Saxo, ed. Müller-Velschow, s. 571.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
