Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGL:s hist. 65
Är detta riktigt, så böra vi med utsikt till framgång i
Kyrkobalken söka någon motsvarighet till det ur Ärvdabal-
ken uttagna stadgandet. I YGL. II kap. 1 enligt textkodex
finna vi mycket utförligt redogjort för hurusom barnet, redan
genom ett nöddop blir ett arvsberättigat rättssubjekt. Har
däremot barnet blott fått ”primum signum”, så får det icke
vila i vigd jord, och det får icke taga arv. I YGL. I lig-
ger saken något annorlunda. Bestämmelsen om nöddop slutar
pa skal pét i kyrkiu gard gravæ (ok arf). De inom paren-
tes satta orden äro ditskrivna men utskrapade, det av sam-
manhanget fordrade takæ skulle ha stått på det förlorade
bladet nr 2.
Antaga vi, att bestämmelsen om arvsrätt på grund av
dop (nöddop) är ny, så få vi följande enkla förklaring av
läsarten. Avskrivaren kunde stället i dess senare lydelse
något så när utantill och skrev mekaniskt in det. Men vid
en blick i sitt förlägg fann han, att detta icke hade stad-
gandet i fråga, och så skrapade han ut det.
En blick på variantförteckningen i YGL. II skall ytter-
ligare stadfästa det resultat, vi vunnit. Bland de olika ko-
dices av nämnda lags kyrkobalk är det en, kodex L, som
ehuru till sin nedskrivningstid ung, visar sig gå tillbaka på
ett original, som haft en ursprungligare text än till och
med Lydekinus. Denna har på detta ställe följande text:
(Efter nöddop som verkställts av modern i enrum1)) pa skal
*) Hypotesen i texten lyder ær hona een inne. Det torde vara omöj-
ligt att avgöra, om hona avser modren eller en enda närvarande förloss-
ningshjälp. De norska rätterna ha föreskrifter i olika fall för båda dessa
fall. (Frost. H, kap. 3, Eids. I, 3 in. Ü. st.). Det förtjänar anmärkas, att
de äldre norska rätterna icke i detta sammanhang tala om arvsrätt. —
Schlyter vill försmå läsarten i L på detta ställe. Jag tror, att det härtill
saknas skäl. Det bör märkas, att det ingalunda gällde blott ett religiöst
intresse. Det var fråga om den rätt att taga arv efter barnet, som i vissa
fall kunde komma i fråga, och då var bevisningen genom modern ensam
eller genom henne och ännu blott en kvinna rätt svag, helst ju modern i
detta fall hade personligt intresse.
ARKIV FÖR MORDISK FILOLOGI XXVIII, MT FÖLJD XXIV. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
