- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
180

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180 Kock: Nord. ord o. uttryck.
med alldeles förloras, och i all synnerhet, när man besinnar,
att hela denna procedur (förkortningen och förlusten av det
långa i) skulle hava inträtt redan under förliterär tid; ad-
verb sådana som årla, gçrla tillhöra nämligen redan det
älsta nordiska literaturspråket.
Vidare är att framhålla följande. Även om man antar,
att trots det normala bevarandet av ?-ljudets längd i harp-
lika etc. i fornsvenskan och forndanskan dylika ord i rela-
tivt oakcenterad satsställning skulle redan under förhistorisk
tid hava ej blott förkortat utan också förlorat ^-ljudet, så
frågar man sig: voro då de i fråga varande adverben på -la
i allmänhet relativt oakcentuerade i satssammanhanget? Det
är nämligen givet, att detta skulle vara en oundgänglig
förutsättning för teorien.
Denna fråga måste, så vitt jag ser, så besvaras, att det
är blott helt få bland adverben på -la7 som kunna antagas
hava varit relativt oakcentuerade i satsen. Detta är fallet
med isl. ella (och även med ellar) i betydelsen ’eller’, men
däremot icke med ella (ellar) i betydelsen ’eljest’; dessutom
med isl. harpla i betydelsen ’mycket’, men däremot icke med
harpla ibetydelsen ’paa en maade som falder en tung, haard’.
Däremot har utan tvivel den stora massan av adverben på
Aa i satsen alltid eller obetingat merendels havt fortis, t. ex.
fialla ’fjärran’, hógla ’med stilfærdighed’, innarla ’inde’, ne-
parla ’lavt’, útarla ’langt ude’, naupula ’med nød og neppe’,
årla ’tidlig, aarle’, bråpla ’hastig’ etc. etc.; jmf. den långa
förteckningen på adverb på Aa hos Sverdrup s. 183, hvilken
förteckning (med komposita) upptar icke mindre än 65 dy-
lika ord.
Det är icke möjligt, att de helt få ord på -tay som i
satsen voro relativt oakcentuerade, skulle ha ra kunnat om-
gestalta hela det betydliga antalet adverb på Aika (Aiga)1
så att dessa på analogisk väg ombildades till Aa.
Men härtill kommer en annan och kanske ännu större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free