- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
299

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 299
sonant framför stamvokalen, och att de två återstående (sufl,
stufn) ha en dylik efter stammens vokal. Att förklara detta
som en slump, torde vara en föga hållbar ståndpunkt. För
mig står det klart, att vi just häri ha att söka anledningen
till dessa ords avvikelse från det normala i fråga om ut-
jämningen mellan a-omljudd och icke a-omljudd vokal.
Ett av de diskuterade orden, ull, uppträder aldrig, vare
sig på västnord. eller östnord. område, med o; i detta ord
har helt visst a-omljud ljudlagsenligt uteblivit mellan w och
II, liksom det (såsom både Kock och Hultman med rätta
antaga) uteblivit mellan w och If i ordet *wulfaR > ulfr.
Med hänsyn till de övriga orden med begynnande la-
bial konsonant kunna vi konstatera, att även på västnord.
botten — såsom Kock redan i PB Beitr. 23: 530 antagit
— vid utjäm ningen mellan a-omljudda och icke a-
omljudda former den begynnande labialen kunnat
fälla utslaget till förmån för de senare. Orden sufl
och stufn slutligen göra troligt, att en efterföljande labial
konsonant kunnat ha samma verkan.
Att vid de mask. a-stamssubst. (bukkr, fugl, stufn),
de neutrala a-stamssubst. (sufl) och a-stamsadj. (fullr) en
utjämning till förmån för u i sig är möjlig, torde ingen
vilja bestrida. I den förstnämnda gruppen saknade dat. sg.
och pl., före övergången ö > a även nom. och gen. pl. *),
i den andra dat. sg. och pl., nom.-ack. pl., i den tredje dat.
sg. mask. och neutr., nom. och dat. sg. f., nom.-ack. pl.
neutr., före övergången ö > a även nom. pl. m., nom.-ack.
pl. f. 0, ljudlagsenligt a-omljud.2) Lätt förklarlig blir den
då, om någon särskild faktor, såsom här den föregående eller
*) Jag följer här Kocks mening, att ö {> a) icke verkat omljud, en-
dast det redan utvecklade a-et (Kock PB Beitr. 23: 520 f., Arkiv 26: 122 f.).
J) Då H. avvisar möjligheten av en sådan utjämning, är detta så myc-
ket egendomligare, som han vid de mask. t-stammama medger utjämning
till förmån for o, ehuru här blott 2 kasus, gen. sg. och pl., ljudlagsenligt
hade denna vokal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free