Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 Olson: Omtvistade frågor.
efterföljande labialen, kan antagas ha påverkat utjämningens
resultat. Det må icke invändas, att man i så fall skulle
vänta, att alla a-stamssubst. och a-stamsadj. med labial ome-
delbart före eller efter stamvokalen skulle i fvn. uppträda
med u. Ty språkhistorien lär oss genom mängder av ex-
empel, att analogiska utjämningar kunna under omständig-
heter, som oss att synas äro alldeles lika, giva olika resultat
(att härvid för oss oåtkomliga faktorer verkat, är ju klart).
Emellertid kan det hända, att i de behandlade orden icke
blott den föregående labialen, utan även slutkonsonanten
(velarerna Ä
&
, det dentala II) spelat en roll för utjäm-
ningen. *) Av a-stamssubst. (och a-stamsadj.), som även i
detta hänseende stämma Överens med de här ifrågavarande,
har jag icke kunnat finna mer än det neutr. -fok (i sam-
mansättningen sandfoh o. d.), där emellertid den relativa
akcentlösheten ju kunnat spela in (jfr det enkla ulfr, men
Brynjolfr etc., Kock PB Beitr. 23: 530, Arkiv 26: 98, Hult-
man Hälsingel. s. 186). Några med stufn och sufl till sin
ljudbyggnad alldeles parallella a-stammar synas icke heller
finnas i fvn. 2).
Yid förklaringen av fvn. bukkr, fugl, sufl och ull samt
adj. fullr lägger Hultman stor vikt vid att även i vissa
västgerm. språk dessa ord uppträda med u för väntat o:
feng. bucca, /w§o/, sufl, wulle, full, mlågt. buck, fsax. fugal,
fu l, mlågt. wulle. Det vore enligt honom högst egendomligt,
om just samma ord ”händelsevis” skulle genom analogisk
*) Beträffande velarernas betydelse kan jämföras exempelvis, huru
samnord. iu i isl. kvarstår som jú framför k, g liksom framför labialerna,
ehuru det eljest övergått till jó . Att II gynnat u, är från de östnord. språ-
ken välbekant.
5) hof., klof\ lof o. d. ha fl-et i slutljud och äro således ej jämförliga.
I nyisl. har ursprungligt 5 (skrivet /) övergått till b framför l och n (tabl
C tafl, sabn < safn osv.), dvs. bibehållit sitt bilabiala uttal, under det ur-
sprungligt 5 (skrivet f) eljest övergått till dentilabial (se t. ex. Jönsson
Isl. sproglære s. 6). Att differentieringen av b i olika ställningar kan vara
mycket gammal, torde icke kunna bestridas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
