Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 301
utjämning ha avlägsnat a-omljudet på så skilda språkom-
råden. Anledningen till w-ets uppträdande måste tvärtom
vara gemensam, och denna gemensamma anledning finner
H. däruti, att även på västgerm. botten dessa former utgå
från grundformer med långt u. Den påpekade överens-
stämmelsen blir emellertid mindre egendomlig redan däri-
genom, att i de ifrågavarande västgerm. språken icke en-
dast de här åsyftade orden, utan även andra uppträda med u
för väntat o, exempelvis feng. ufan, ufor, ufera, lufu, lufian,
furftor, furftum m. fl. (Sievers Ags. gram.3 s. 26, Kaluza
Hist. gram. d. engl. Sprache 1: 118), fsax. fuldu, kluf(-lök),
uppa adv., kuman, ginuman, sum, sumar1fruma, gumo (Holt-
hausen Altsächs. elem.-buch s. 32), i vilka u icke kan
förklaras ur former med långt u. Men även om överens-
stämmelsen vore så frappant, som H. vill, så vore den alls
icke egendomlig: utjämningen till förmån för u har näm-
ligen icke ”händelsevis” träffat samma ord i alla dessa
språk, utan har sin gemensamma orsak däri, att en begyn-
nande eller efterföljande labial konsonant i de västgerm.
språken liksom i fvn. gynnat w-ljudet. Denna tanke har ut-
talats redan av Sievers a. st. (och upptages även av Kaluza) *).
Till en särskild grupp bland de fvn. ord, vilka enligt
Hultman ha vokalens ursprungliga längd att tacka för sin
*) Sedan det sålunda visat sig, att en föregående labial konsonant
kunnat inverka på resultatet av utjämningen mellan former med och utan
»-omljud i fvn., kan måhända denna synpunkt utsträckas även till andra
ord än de ovan nämnda, för vilka Hultman söker olika förklaringar. Exem-
pelvis vill jag nämna: butr m., för vars egenskap av i-stam H. ej an-
fört något bevis; kålbustr m., vilken form H. enligt min mening onö-
digt anser vara fel för -bústr (längden i nor. dial, bust bevisar ingenting,
då på andra ställen i Norge buste förekommer med närstående bet.; f. ö. är
identiteten med nor. dial, bust ingalunda självklar); bulki m., vars härledning
ur bulr (så Hultman) är högst oviss (jfr Noreen ITrg. lautl. s. 166, Hellquist
Arkiv 7: 15, Tamm Et. ordb. under balk)’, tillnamnen bulsi och bussi, vilkas
samhörighet med bulr, resp. búi icke kan bli annat än en gissning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
