- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
36

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 Olson: Omtvistade frågor.
den äldre danskan har endast lange (for lange osv.); Kalkar
2: 748.
En dylik anmärkning träffar i långt mindre grad den
förklaring, som Kock Sv. ljudhist. 1: 351 ger av formen
longo, varmed han jämför sv. dial, longe med slutet o-ljud
(Kinnevalds härad Smål. enligt Kocks egen iakttagelse). En-
ligt Kock har formen tillhört endast vissa dialekter och
har uppkommit på det sätt, att a i langu dialektiskt förlängts
framför n(g), innan i fsv. ett u upphört att verka omljud
på ett nasalerat långt a, varpå ett så uppkommet längu
ljudlagsenligt blivit löngu (med slutet ö-ljud). Dock fattar
jag hällre saken på ett annat sätt, så nämligen, att ä i ett
genom den vanliga fsv. förlängningen framför n(g) uppkom-
met längu eller längo på grund av den förenade inverkan av
den gutturala konsonanten och ändelsevokalen tidigare än
i andra fall dragits bakåt och labialiserats så mycket, att
ett annat beteckningssätt än a varit för en skrivare det na-
turliga. Denna uppfattning synes mig bl. a. ha det före-
trädet, att den står i det naturligaste samband med den re-
lativt sena förekomsten av formen longo. — Att en sådan
labialiserande inverkan dialektiskt kunnat vara nog stark att
framkalla ett o-ljud, som i nysv. motsvaras av slutet o (dial.
lange), håller jag icke för osannolikt. Likväl torde det vara
möjligt, att det mod. dial, lange (i relativt sen tid) fått sitt
a genom en under vissa omständigheter inträdande dialek-
tisk övergång å > a framför n(g) oberoende av ändelsevokalen;
härpå tyder nämligen, att i vissa trakter av nordöstra Små-
land förekommer icke blott lange adv., utan även mange,
mang ”många” (ett flertal ex. hos Svensén i Landsmålen
II. 7: 1 ff.; visserligen jämte sådana former med bibehållet
å som gång, gånget, gångne, lång, långt). I sådan händelse
kan o i fsv. longo beteckna det vanliga av a uppkomna
a-ljudet och skillnaden mellan longo och manga etc., såsom
ovan antagits, vara blott en tidsskillnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free