Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 47
fór uppkomsten av -iggu- ur -eggu- genom e-omljud icke äro
tillstädes eller äro tvivelaktiga, och resulterar i den slut-
satsen, att -eggu- genom en av närgränsande ljud oberoende
övergång ljudlagsenligt blivit -iggu-. Det är uppenbart, att
denna mening icke mera än den äldre tvingar till antagan-
det, att även kvarstående u verkat omljud i de nyss disku-
terade fsv. formerna. I trygp, tryggia v., bryggia och ryghia
(*ryggia) blir förklaringen av den labialomljudda vokalen
densamma som förut. I trygger och byg blir den enklare.
Dessa ord kunna nämligen då med Lindroth betraktas som
redan ursprungligen tillhörande wa-stamsböjningen, och i så
fall förklaras y, på sätt som ovan antytts, ur former med
bortfallet u: nom. sg. m. HrigguR > trygger osv., nom.-ack.
*biggu > byg osv. *).
Frågan, om kvarstående u åstadkommit omljud i fsv.,
tangerar ännu ett annat spörsmål, det nämligen, huruvida
det i brutna former: fsv. Mug, liung, stiunger osv. varit ett
i eller y som brutits. Därom några ord längre ned.
9. Ljudförbindelserna -ingu- och -inku-.
Ifrågakommande ord äro: fsv. Lyng- (i ortnamn) vid
sidan av vanl. liung n. och Ling- (i ortn.) ; fsv. stynger m.
vid sidan av stiunger och stinger; fsv. syngias 1 gg2) jämte
vanl. siunga (Kock Sv. ljudhist. 1: 437); — fsv. rynkia v.
(nysv. rynka), äldre nysv. skrynkia v. 3).
’) Då sålunda den här diskuterade frågan icke kastar något ljus över
spörsmålet om övergången eggu- > iggUri har jag ingen anledning att här
komma närmare in på detta senare. Utan att här kunna framlägga mina
skäl, anser jag mig emellertid höra nämna, att min mening icke samman-
faller med Lindroths (jfr Arkiv 28: 290).
*) Vid denna enstaka form hör dock naturligtvis ej fästas alltför stort
avseende.
3) Däremot höra säkerligen icke hit su bstantiven fsv. rynkia (nysv.
rynlca, da. rynke) och nysv. skrynka. Isl. hrukka, nor. dial, rukka, resp.
nor. skrukke, sv. dial, skrokka peka på en stamform för dessa ord, hildad på
det svagaste avljudsstadiet. För fsv. rynkia, nysv. skrynka hör därför upp-
ställas grundformer *hrunkiön, *skrunkiön (-iön-suffix vid sidan av -öw-suf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
