Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Olson: Omtvistade frågor.
Att y-vokalisationen i dessa former på ett fullt tillfreds-
ställande sätt kan förklaras utan att antaga, att kvarstående
u verkat omljud, tarvar ingen närmare utredning: lyng- ur
nom.-ack. sg. *ling% gen. sg. *lingusy stynger ur nom. sg.
*stinguR1 ack. sg. *stingu- etc., syngia ur pres. ind. sg. *singuR
(jfr Söderberg U-omlj. s. 68 ff., Kock Sv. ljudhist. 1: 437 f.);
fsv. rynkia v. och ä. nysv. skrynkia v., som av Leffler Y-omlj.
s. 60 ff. uppvisats vara ursprungligen starka verb med stam-
formerna *hrinkw-, resp. *skrinku-y ur pres. ind. sg. *hrinkusr
*skrinkuR (jfr Söderberg a. arb. s. 78). *). — Det finnes en-
ligt min mening omständigheter, som tyda på, att de också
böra förklaras endast på detta sätt.
Som sidoformer till liung, Lyng-, stiunger, stynger, stiunka
v. förekomma i fsv. Ling-, stinger och stinka 2). Av dessa
kan ju Ling- lätt förklaras ur nom.-ack. pl. *linguu (Söder-
berg U-omlj. s. 70 f.) och stinger kan, såsom Söderberg
a. arb. s. 70 not 2 antager, vara påverkat av verbet stinga7
såvida det icke representerar en stamform utan u (jfr stinga
v. samt isl. och fsv. stingi m.). Stinka däremot skulle under
antagande av att även kvarstående u åstadkommit omljud,
om man ej vill tillgripa en mycket invecklad utjämnings-
process, kunna förklaras blott ur en enda form: pres. ind.
lsta pers. pl. *stink(u)um, en form, som eljest icke synes ha
varit normgivande vid utjämning inom de starka verbens
böjning. Att kvarstående u ej verkat omljud, synes mig
också det konstanta fsv. Ingwar (Lundgren Landsmålen X.
6: 134 f.), jämfört med norsk-isl. Yngvarr, visa. Ett even-
fixet i de nyssnämnda isl. hrukka etc.; jfr Hellquist Arkiv 7: 10, 51 f.), eller
ock måste fsv. rynkia etc. anses ha fått sin vokalisation från resp. mot-
svarande verb,
*) Frånsett möjligheten att förklara y i sistnämnda ord ur former med
brytning (*hriunk-, H k r iu n k Kock Sv. ljudhist. 1: 25). Jfr not s. 46.
*) Det här åsyftade fsv. stinka sammanfaller till bet. alldeles med
stiunka (se Söderwall Ordbok) och är säkert inhemskt. Nysv. stinka däremot
är säkerligen icke en fortsättning av detta, utan ett lån från mit. stinkenr
såsom ock Falk och Torp Et. wb. (under stinke) antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
