- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
49

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

01bod: Omtvistade frågor. 49
tuellt antagande, att (fakultativ) semifortis på ordets senare
led1) skulle ha i fsv., men icke i isl., hindrat omljudets
inträde, kan icke bli annat än en ren gissning. Ej heller
synes det mig troligt, att såsom Söderberg U-omlj. s. 70
not och Noreen Altschw. gram. § 71. 2 mena, det enarå-
dande t-et i Ingwar kan förklaras uteslutande genom anslut-
ning till Inge — som för övrigt möjligen själv är en kortform
av Ingwar; jfr Lundgren a. st. — och fem. Inga.
Som nyss antytts, sammanhänger frågan, om kvarstående
u åstadkommit omljud i ljudförbindelserna -iggu-, -ingu- och
-inku-, i någon mån med den, huruvida i former som fsv.
biug, liung, stiunga, siunga, diunga, sliunga, siunka, stiunka
den till grund för brytningsdiftongen närmast liggande vo-
kalen är i (såsom bl. a. Söderberg U-omlj., Kock Sv. ljudhist.
1: 25 anse) eller y (såsom antages av bl. a. Wadstein Fno.
hom.-b. ljudl. s. 150, Noreen Altschw. gram. § 127, Lind-
roth Arkiv 24: 340 f.). Med den senare meningen går det
naturligtvis synnerligen väl i hop att antaga, att även kvar-
stående u verkat omljud (dat. sg. *biggue ;> *byggue > biugge,
*lingue :> *lyngue > liunge, *singua > *syngua z>siunga etc.) ;
å andra sidan är ett analogiskt infört y i de fordrade
*byggue, *lyngue etc. från nom.-ack. byg, *lyng, i *syngua från
pres. ind. sg. *syngr osv. synnerligen lätt att förstå och vållar
inga som helst betänkligheter. Däremot möter med antagan-
det, att även det kvarstående w-et omljutt stamvokalen, svå-
righeter vid vissa av de nämnda orden, om den vokal som
brutits varit i. Så skulle ett i ljudlagsenligt i ordet ”styng”
uppstå blott i dat. pl. *sting(u)um, i verben siunga, sliunga,
siunka etc. blott i pres. ind. pl. lsta pers. *sing(u)um etc.,
och i dessa ord skulle därför det i, som fordrades för bryt-
ningen, förklaras antingen genom utjämning från en enda
form eller ock genom mycket invecklade dubbla utjämningar
under tiden mellan w-omljudsperioderna. Ehuru ej omöjligt,
Om denna akcentuering av ordet se Kock Sv. ljudhist. 1: 26.
4BKIY 7 0 R KORDISK FILOLOGI X X IX , XT F O U » XXV. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free