- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
69

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 69
balk. I Södermannalagen föreligger såväl vokalharmoni som
övergång i> e i levissimus-stavelse (Larsson Söderm.-lagens
språk I: 70 ff.). Genom att antaga, att både den på vokal-
balans beroende övergången och den vokalharmoniska kun-
nat rymmas inom samma dialekt, dvs. skrivarens egen, skulle
det också lättast låta sig förklara, både att skrivaren över-
huvud låtit på vokalharmoni tydande former i så stor ut-
sträckning inflyta i sin text ur källskrifterna, och att han i
dem insatt œ i st. f. e7som förlagan åtminstone vad beträffar
U-delen (jfr Hultman s. 153) haft. Det senare skulle då
helt enkelt bero därpå, att i skrivarens dialekt även genom
vokalharmoni uppkommet e övergått till œ.
Vad slutligen beträffar labialiseringen i > y efter labial
vokal i stamstavelsen, så kan denna svårligen ha tillhört
samma dialekt som övergångarna i > e > œ. Äro de ifråga-
varande, mycket fåtaliga skrivningarna med y för väntat i
eller e(œ), vilka otvivelaktigt, som Hultman antager, här-
röra från cod. B 49:s skrivare, verkligen uttryck för en ljud-
lag, så föreligger här helt visst en dialektblandning i denne
skrivares språk. Men spåren av den främmande dialekten
är här också, såsom man i sådant fall kan vänta, få och
tillfälliga.
Återstår så utvecklingen av ändelsevokalen u.
Även här torde man med skäl kunna betvivla den av
Hultman antagna allm änna övergången i infortis-stavelse
till œ. De fall av œ för väntat w, som icke förklaras genom
särskilda faktorers inverkan, äro inalles, så vitt jag kunnat
i Hultmans förteckningar finna, endast 8 mot c. 200 fall av
bevarat u i samma ställningar. Även ”omvända” skrivningar
med o, i eller e för w
, som vittna om en dylik övergång
till œ, äro mycket få *). Så mycket större skäl har man
*) Man torde nämligen böra frånräkna det 18 ggr förekommande obl.
kona, kuna. Just det överraskande stora antalet fall av a för väntat u
synes mig visa, att det här icke är fråga om en ljudutveckling, utan om en
formöverföring av nom. till obl. kasus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free