Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 Olson: Omtvistade frågor.
även här att ställa sig tvivlande, som en allmän övergång
u (> o) > ce i infortis-stavelse icke for Övrigt är känd från
svenskt område.
Det egentligen karaktäristiska för avskrivarens av cod.
B 49 språk synes ha varit utvecklingen u > o och, undan-
tagandes framför w, ytterligare till œ i stavelse med svag
levis och stavelse med levissimus.
Då därjämte i cod. B 49 förekomma spår av vokalhar-
monisk utveckling u > o, så har Hultman utan tvivel rätt
däri, att hithörande former åtminstone till en del ärvts från
källhandskrifterna. Härför talar, att den vokalharmoniska
tendensen, såsom av Hultmans redogörelse framgår, visar sig
mycket tydligare i såväl H cod. 1609 som U cod. B 12 och
Sch., varför det är troligt, att den även i de gemensamma
källhandskrifterna, H cod. [B 49—1609] och U cod. [B 12
—Sch.—B 49] varit starkare framträdande än i B 49. I
sådan händelse är det måhända även troligast, att den på
vokalbalans beroende övergången och den genom vokalhar-
moni frambrakta tillhört olika dialekter.
Emellertid anser jag det trots det nämnda förhållandet
även möjligt, att de båda ljudövergångarna gått bredvid
varandra inom samma dialekt, det vill i så fall säga av-
skrivarens av cod. B 49. Att i dennes förlagor, såsom nämnts,
vokalharmonien framträtt tydligare än i cod. B 49 själv,
under det att den på vokalbalans beroende övergången där
tvärtom jämförelsevis föga visat sig, skulle då bero därpå,
att i den dialekt, varom här i så fall vore fråga och på
vilken då såväl B 49 som dess källhandskrifter vore skriven,
vokalharmonien först inträtt, och att den genom denna upp-
komna fördelningen av ändelsevokalerna u och o sedermera
alltmer fördunklats därigenom, att u i en mängd andra ställ-
ningar än efter e, o och ø övergick till o (> œ).
Mot det sist sagda kan icke anföras, att vokalharmonien
i cod. B 49 givit till resultat blott en övergång u ;> o, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
