Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor, 71
på svagtonighet beroende övergången däremot alltid — utom
framför m — resulterat i ett <
b. Ty inflytelserna av de bägge
ljudförändringarna kunna i själva verket icke helt särskiljas
i cod. B 49. Å ena sidan kunna ju nämligen mycket väl
de av Hultman s. 167 under j) och 1) anförda skrivningarna
konæ, bortœ, délœ, føpæ osv. tänkas ha fått sitt till grund för
œ-et liggande o genom vokalharmoni, å andra sidan före-
komma (se Hultman s. 169) icke så få fall av o för väntat
æ i stavelse med svag levis och levissimus («
mnor, gifpto,
brupframmo osv.), som Hultman visserligen vill förklara som
”felkonstruktioner” av avskrivaren, men som enligt min me-
ning helt enkelt antingen visa, att i skrivarens språk över-
gången u > o > æ ännu ej varit fullt genomförd, eller ock
övertagits från källhandskriften, där i så fall med avseende
på denna övergång så varit fallet. I viss mån stödes anta-
gandet, att vokalbalansen och vokalharmonien tillhört samma
dialekt — liksom i fråga om utvecklingen i > e > æ — därav,
att blandning av dessa båda företeelser förekommer även i
andra fsv. handskrifter: Södermannalagen (Larsson Söderm.-
lagens språk I, s. 91 ff.), Yngre Yästgötalagen, åtminstone
i kyrkobalken (se Pipping Stud. i nord. filol. III. 10).
Jag har med det nu sagda velat framhålla, att väx-
lingen av ändelsevokaler i cod. B 49 i mycket högre grad,
än Hultman antager, kan antagas bero icke blott på avskri-
varens skrivvanor, utan verkligen på hans eget språkbruk.
Att förhållandena, sådana de faktiskt föreligga, också enligt
min mening äro produkten även av inflytelser från äldre
texter (eller av en skriftspråklig konservatism överhuvud),
ävensom av inblandning från främmande dialekter, har del-
vis redan framhållits, och jag vill här till sist ytterligare
understryka detta. Särskilt synes man mig ha skäl att tro,
att de föreliggande övergångarna a > e> œ, u > o > æ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
