Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hultman: Nekrolog. 97
finskningstanken. Och även sedermera hävdade han i kamratkret-
sen med eftertryck, att en stor del av herremannaklassen i landet
”äro ej finnar, ntan rena svenskar, äro en del af Finlands svenska
befolkning”, och att denna befolkning har samma rätt och plikt
att hålla sitt modersmål i hälgd som den finska. I början oför-
stådd och förkättrad av alla, vann han småningom allt flere för
sin åsikt och hade slutligen tillfredsställelsen att se den omfattad
av hela Nyländska avdelningen. Under den långa tid han till-
hörde denna som medlem eller som kurator — det senare var han
under åren 1868 — 1880 — utbreddes hans mening ständigt till
nya studentgenerationer, och genom studenterna, efter hand som
de trädde ut i livet, till allt vidsträcktare kretsar av landets svensk-
språkiga befolkning. I närvarande stund hyllas den i huvudsak
av så gott som hela denna befolkning och utgör den ideella grund-
valen för ett stort politiskt parti.
Det var icke blott med käusloskäl Freudenthal förfäktade sin
sats om de finländska svenskarnas rätt att, utan att därför betrak-
tas som främlingar, få förbliva svenskar. Efter det minnesvärda
diskussionsmötet begynte han sträva efter ett fastare, vetenskapligt
underlag för den och i sammanhang därmed fingo hans studier,
efter hand en förändrad riktning. De klassiska språkstudierna
fortsattes visserligen också efter det han samma vår avlagt kandi-
datexamen och 1860 promoverats till magister. Men samtidigt
därmed studerade han på egen hand arkeologi och nordisk historia,
och somrarna 1860 och 1861 gjorde han i Nyland resor i arkeo-
logiskt syfte. Under den senare sommaren, som han för övrigt
egnade åt studium av isländska, beslöt han sig äntligen för att
med uppgivande av tidigare planer börja på allvar studera nordisk
filologi. Ännu samma höst reste han för detta ändamål till Uppsala.
Här samlade vid denna tid Carl Säve kring den nyinrättade
lärostolen i nordiska språk en intresserad lärjungeskara. Under
det år Freudenthal tillhörde den vinnläde han sig med största iver
om att tillgodogöra sig det som här bjöds honom. I en tacksam-
mare jordmån kunde detta icke falla. Han genomträngdes full-
ständigt av de åskådningar, som då i Uppsala behärskade den nor-
diska filologien och övergav dem sedan aldrig; med skäl har han
blivit kallad Säves trognaste lärjunge. Trogen honom blev han
ock så till vida, att han städse mindes honom med vördnad och
tillgivenhet. Även med flere jämnåriga, bl. a. Arthur Hazelius
och Nils Linder, knöt han under Uppsalavistelsen vänskapsband
för livet.
Sommaren och en del av hösten 1862 använde Freudenthal
till arkeologiska studier vid museerna i Stockholm och Köpenhamn.
Här tvang honom emellertid en biodstÖrtning att för lång tid
framåt avbryta alla studier. Under ungefär ett år sökte han bot
dels i Algier, dels, med bättre framgång, i Görbersdorf, men först hö-
sten 1864 kunde han återupptaga sina vetenskapliga sysselsättningar.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, KV FÖLJD XXV. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
