Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Anmälan. 187
illaga IY, 16 Sjörup, inf. stata, IV, 4 Hällestad II, där nasal
i urnordisk tid bortfallit;
och aft II, B, 2, 3 (I, 3, 4) Vedelspang I, II, aftÍR III, 15
Skovlænge,* harþa H, 50 Asfærg, sar ’sig’ II, 18 (I, 2 ) Jællinge
II, auk IV, 27 Köpinge.
c Sjöros förmodar uhimskan vara exempel pâ nasalerat a
framför nasal uti infortisstavelse, kuþan på förväxling mellan a
och a, vilken senare förklaring Wimmer nu antager i båda dessa
fall liksom i ’de flesta övriga. För kunf,, hribn^ antager Wim-
mer, att på nytt nasalitet utvecklats efter föregående nasal, liksom
han Arkiv XX, 53 tänkte på att genom en ny lokal utveckling av
nasalitet framför nasal i obetonad stavelse förklara uhimskan,
kupan. Då saR II, 18 (I, 2) Jællinge II är mycket hopträngt,
kan ^ a för )( a möjligen förklaras av att \ efter U
] skulle tagit
större utrymme i anspråk. För aft, aftiRjämför Wimmer auft(ÍR),
men antager, att ristarne trott sig höra ett nasalt ö; det synes
rimligare, att a kunnat väljas för au, då det liksom detta kunde
beteckna «-omljudet av a.
I fortisstavelse, där nasaliteten är framkallad av en följande
kvarstående eller bortfallen nasal, finnes nasaliteten än betecknad,
än icke. Wimmer anser de äldre inskrifternas beteckning strängt
ljudenlig och transskriberar alltså t. ex. III, 8 Glavendrup þansi
pçtnnsi, men þansi þannsi och III, 9 Tryggevælde klamulan glg,-
mulan men man mann3 samt gör eller granskar allehanda förslag
till dessa oregelbundenheters förklaring, och först då q, finnes långt
ned i tiden, anses det blott utgöra ett bevarande av den äldre
beteckningen och icke vara bevis på nasalt uttal. I det jag
medgiver möjligheten av den sistnämnda förklaringen för ett eller
annat fall, synes mig de äldre inskrifternas oregelbundna nasali-
tetsbeteckningar i fortisstavelse, där nasal följer eller följt på den
nasalerade vokalen, blott kunna förklaras så, att ristaren väl haft
nasaliteten i sitt uttal men underlåtit att i alla fail beteckna den-
samma ’). Blott sålunda kan det vara möjligt, att II, 18 (I, 2)
Jællinge II, som betecknar nasalitet i þaurui och ack. pl. mask.
kristna, kan sakna a uti uan, tanmaurk, och att II, 49 S. Vinge
har ack! pl. mask. sinak men ack. plur. tua samt II, 41 b Arhus V
þansi, §,sur, till och med dat. sing. arn§i men gen. plur. mana.
Bruket av a bör alltså i regel antagas vittna om nasalitet, om
sådan av språkhistoriska skäl kan antagas, dess saknad i och för
sig icke bevisa nasalitetens frånvaro. Vi kunna därför knappast
*) Prof. H. Logeman, Gent, har benäget givit mig några motsvarande
exempel fr&n tolvåringars skrivövningar i Belgien, som jag sammanför till
ett: Le petit Le io (lion) écoute le roro (ronron) du chat. A lp hose (Al-
phonse) a todu (tondu) le mouton. Mon oncle Théodore a donné une kolob
(colombe) & la petite Sophie. Mager (manger) et dormir sont les choses
les plus nécessaires. Papa a dit que j’avais une très bonne pronotiation
(prononciation).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
