Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Hellquist: Anmälan.
Men i all sin knapphet och bristfällighet ger det en antydan om
det värde en mera utförd och fackmässig, strängt systematisk un-
dersökning af de mytologiska namnens genesis kunde få äfven för
den rent mytologiska forskningen. I alla händelser skulle en så-
dan säkerligen mången gång skydda i lingvistiskt afseende mindre
sakkunniga mytologer för allehanda dristiga funderingar och slut-
satser på grundval af namnbildningar, som tillhöra helt unga och
oursprungliga typer eller som tydligtvis ha sin rot i teologers och
lärdas lefvande, men icke alltid visliga nit och intresse.
Bokens sista kapitel lemnar en öfversikt af den germanska
mytologiens historia med intressanta karakteristiker af nyare my-
tologiska riktningar. Där finnas åtskilliga välbetänkta uttalanden.
Meyer fruktar att den nutida mytologiska vetenskapen åter kom-
mit att stå "im Zeichen der Übergescheitheit”. Den behärskas
ofta af samma "fruktan för det triviala”, som ruinerade den ro-
mantiska uppfattningen. Liksom man en tid i hvarje kringla såg
en solsymbol, och liksom man med hvarje kringla allegorice slu-
kade månen, så står nu kulthandlingens spöke öfver allt förgånget
lif. ”Och om två örfila upp hvarandra, är det en symbolisk hand-
ling; och om två kyssas, utföra de en magisk ritus”. Den ”lägre
mytologien” är föremål för en för öfrigt lätt förståelig öfverskatt-
ning — i all synnerhet magien. En konsekvens häraf är också,
att man öfverallt vädrar chtoniska gudomligheter. Det är nu blott
en tidsfråga, när också Helios blir en undervärldsgud — han far
ju dagligen ditned! Såsom ett varnande exempel på denna mo-
derna vurm erinrar förf. ånyo om Schönings — för öfrigt mycket
spirituella — studie öfver det nordiska dödsriket.
R. Meyer bygger egentligen på af andra forskare, för den lägre
mytologien särskildt på af E. H. Meyer insamladt material. Hans
egna monografiska förarbeten i ämnet äro hufvudsakligen af prin-
cipiell och metodologisk natur; och hans boks förtjänster ligga i
första rummet på detta område samt i den stränghet, med hvilken
han söker genomföra sina metodologiska kraf.
Men äfven då M. endast bearbetar förut tillgängligt stoff,
präglas hans framställning af en sund kritiskt-eklektisk uppfatt-
ning, som aldrig slår öfver i steril hyperkritik. Och den vanligen
annars så torra handboksstilen färgas af ett ungdomligt friskt och
entusiastiskt personligt temperament, som dock aldrig ens vid de
skarpaste omdömen nedlåter sig till elakhet eller hätskhet.
Förf. har den egenheten att gärna krydda sin framställning
med anmärkningar, iakttagelser och jämförelser, hämtade ur en rik
fond af erfarenhet och kunskaper från vidt skilda områden af
mänskligt vetande (t. o. m. Svante Arrhenius och Georg Brandes
förekomma bland de citerade auktorerna!). Rec. måste dock tillstå,
att en hel mängd af dessa jämförelser från yngre tider på honom
göra ett lin d rig a st sagd t främmande intryck, såsom — för att taga
ett par exempel ur högen — Thor och Henrik Lejonet, Oden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
