Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Olson: Tredje svaga konjug.
målen s. 40, 65) — har den dentala klingande spiranten
bortfallit mellan två vokaler, varigenom presens av verb,
vilkas stam i fornspråket slutade på d: b r e p a , le p a , r i p a osv.,
i dial, uppträda utan konsonant: b r e { a ), le (a ), f ö { a ), g n i( a ) ,
r i( a ) , b ju ( a ), sw(a) etc. I modernt vardagsspråk (delvis med
bygdemålsfärgad prägel) ha vi bj u , b r e , le , r å . I äldre tid
synas i det talade riksspråket dylika former ha varit vida
vanligare än nu. Ljungberg anför i sin bok Svenska språ-
kets redighet s. 142 f. utan anmärkning såsom i svenskan
förekommande en hel mängd enstaviga presensformer av
dylika verb: b r e r (av b r e d a ), r e r (av r e d a ) , s p r i r (av s p r id a ) ,
l y r (av ly d a ) , t y r (av ty d a ) , k l ä r (av k lä d a ) , s k r ä r (av
s k r ä d a ) , b lö r (av b lö d a ), av vilka de allra flesta numera
torde få anses omöjliga såväl i bildat talspråk som i skrift1).
Lind Svensk-tysk ordb. har l y a jämte l y d a , Dalin Argus
g n i a r e (Kock Landsmålen XV. 5: 22).
Att trots detta dylika former äro sällsynta även i äldre
tiders skriftspråk, är icke ägnat att förvåna, om man be-
sinnar dels vårt skriftspråks konservatism i allmänhet, dels
den omständigheten, att enligt de uppgifter om d-bortfallet,
som ovan från Hesselman citerats, just de trakter synas
sakna detsamma, vilkas språk under 1600-talet i viss mån
dominerar vårt skriftspråk och ofta blev utslagsgivande även
för senare tid (jfr särskilt Hesselman i Uppland 2: 505 ff.
passim).
Dock saknas dylika konsonantlösa former icke alldeles
i äldre svenska skrifter. Från 1600-talet anför Kock Lands-
målen XV. 5: 22 b ija från Lucidor, Hellquist Stud. öfv.
1600-talets svenska s. 77 b ija från Chronander och Börck,
Sv. akad. ordbok b i från Tjällman, b ia från J. Rudbeckius
t) Då Ljungberg uppräknar blott pres.-sing.-formerna, bör detta kanske
sammanställas därmed, att framför levissimusbetonat -er (breder, reder etc.)
dentalen synes ha bortfallit i större utsträckning än annars (jfr Kock Lands-
målen XV. 5: 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
