- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
242

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242 Hjelmqvist: Till Wivallius.
I det sista exemplet betyder missund snarast ogunst,
det andra (och möjligen i det första) missunsamhet.
Jfr med skrifningen mison att i Bröms Gyllenmärs’
visbok (c. 1620) afuon (möjl. rättadt från ofuon) står i stället
för afund. Se s. 199.
Wivallius rimmar t. ex. min och kindh, se Dikter XIY:
11 (1631), kind och tin, se Därs. XIX: 12 (1634). Se om
assimilationen nn af nd i äldre nysv. Hellquist, Studier i
1600-talets svenska 85.
Jfr det äldre danska misunde i betydelsen ’’uvilje, had”,
se Kalkar 3: 110.
Wivallius vill på det anförda stället säga, att hans
ovilja mot de svenskar, som ej vilja tjäna sitt land, är så
stor, att han ej kan hitta på någon liknelse, tillräckligt ned-
sättande för att svara mot hans hat.
”Thet land, ther een är född, haar then art oc natwr,
At thet kärhafwes och vtaf the wilda diwr.
Wildiwr, fouglar och fisch nödigt then ort bortmista,
Ther på the födas hijt, gärna the thär hemwista;
Storckar, swaalor oc slijk wetan thet wara sannt.”
S. 219, r. 7—11 uppifr. (c. 1637).
Wetan, som ej synes ge någon mening, står säkerligen
i st. f. wetna = vittna, intyga, bevisa, utgöra bevis för (se
om motsvarande användning af fsv. vitna Södervall, Ordb.
2: 1005).
Vetna är flera gånger uppvisadt från fornsvenskan, se
Söderwall, Ordb. 2: 1004. Jfr Kock, Svensk ljudhistoria
1: 53, Hesselman, De korta vokalerna i och y i svenskan
156, där äfven fornsvenska exempel anföras.
I äldre nysv. är vetna (vettna o. s. v.) mycket vanligt
i st. f. vittna, jfr följ. ex.: ”The . . wetnade att” etc. Hist,
handl. XIII. 1: 30 (1562). ”Begynte . . Oloff Göstaffson . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free