Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Till Wivallius. 249
med schemat vv. 7 och 8 slutat med manligt rim. Kanske
ha verserna lydt:
”The sprungo all mz glädieskall
sampt fiskar i watnet kall.”
Jfr:
”Ein lobgesang zue ehren
singen mit frewdenscall.”
X. 2: 3, vv. 7—8.
”Gifwe från edher eet sorge skall.”
XYII: 17, v. 3 (1632), s. 86;
”Ach fiskar all,
i watnet kall.”
I: 3, vv. 8—9 (1625), s. 53.
Jfr med afseende på slut-versens stafvelseantal och
byggnad slutraden i XIY: 1, 2, 6, 12.
”Bedröfwar ehr, I himblar all,
I skogar och gröne lundher,
I höge bergh och diupe daall,
medh migh sörier och qwÿdher!”
XYII: 13, vv. 5—8 (1632), s. 86.
På grund af rimkongruensen i dikten för öfrigt synes
det mig mycket osannolikt, att Wivallius tillåtit sig att sam-
manpara lunder och qwijdher. Det förra är, förmodar jag,
en från någon afskrifvare stammande förvanskning af lidher
= skogsbackar.
Jfr att lid i äldre nysvenska äfven annars föregås af
attributet grön:
”Mälte dhet konung Albrecht,
han red vnder gröna lijda,
’dhen fremstå man då will jag wara,
dhen först skall gifwa sit lijf.”
Politiska visor 109 (1500-talet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
