Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 Lindroth: Dikter om runornas namn.
Óss er flaustre x) færda,
vilket jag översätter: ”oss’ är en färd i flygande hast’ (eller kanske.*
’är en flygande fart; jfr ferd hos Aasen, Ross)a). I syntaktiskt
hänseende jämför jag sådana sammanställningar som bragr Jcvenna,
skass valkyrja, sveinn sveinna (Nygaard Norrøn syntax s. 138)3).
Det är inte omöjligt, att de ’genitivförbindelser’ som ovan anförts
vid no. flaustre, till någon del bero på en senare omkastning i
föreställningen (förhållandet alltså deskriptivt sett såsom isl. storm
vectrs till stormväder).
öss lämnades nyss oöversatt. Det bör icke översättas med
’ámynning’, såsom hittills skett. Den betydelsen är för övrigt se-
kundär. öss betyder från början ’det som brusar, forsar och sju-
der’ *), och den betydelsen har nog aldrig helt dött nt. Att det
är den som här föreligger, stödes förträffligt genom senisländska
kenningar just för 4 : Oos er aud-streymt Vatn, ós (er) vatns auki,
krookr Beckjar (där rinner vattnet häftigare), alla från JO; och
687 säger direkt (Wimmer 287): straumr er óss, öss er rúnastafr.
Flaustre (fløystré) feerda är alltså också det en kenning för eller defi-
nition på óss.
V. 2. Denna vers blir alltså en sats för sig, vilket ur alla
synpunkter är det rimligaste5). Att 738:s för och RJ:s fø t ha
något med varann att göra, är givet. Läsa vi helt som denne
senare, finge vi ta skalpr som full fot, vilket är betänkligt. Men
med en helt obetydlig ändring få vi:
Fpt eru skalpar sværda 6).
Översättningen blir RJ:s: ’Svärdens klädnad äro skidorna’. En
god analogi ha vi i Harald Hårdrådes skalprinn er M s sverdsins
i Króka-Refs saga 7). Med avseende på pluralen hos båda orden,
som väl dock inte behöver stödjas, jfr: Þeir átu skalpana a f sver-
dum sinum Fms. 8 , 436.
*) Den som är oviss på ett subst. flaustre (m. ?) kan hålla sig till det
likbetydande fløystré Boss. Förvanskningen till flestra är då än naturligare.
a) Man kan då från denne anföra: ’”Sky’naa æ f(l)joot i Fær’aa”, Skyen
gaar raskt’. f
*) I viss mån kan man ock jämföra Tyr er ceinhendr åsa str. 12.
*) Den till synes så frestande och allmänt antagna sammanställningen
av oss ’åmynning’ med lat. Ös, örts bör enligt min mening överges. Det är
därför att d et ä r s t r ö m t och in te f r y s e r ti l l , som speciellt en åmyn-
ning fått heta oss (ös ’öppet ställe vid isbildning’ lever ju än i sv. dial.).
Den riktiga etymologin på detta således enhetliga óss är säkerligen den som
(dock blott för betydelsen ’brus’ o. d.) ges hos Falk o. Torp os I. Om det
är nödvändigt att i alla fall operera med ännu ett ös s) (näml.’dunst, ånga’
o. d.), kan jag här lämna därhän (jfr Falk o. Torp, Persson senast Beitr. a*
indogerm.„Wortforschung 12).
*) Även de andra förmodade undantagen därifrån skola nedan eli-
mineras.
•) Om versmåttet varit mycket fritt (jfr nedan), skulle man dock
kunna tänka på: Óss er flaustr færda Fçt eru skalpr sværda.
7) Detta anför Brýnj. Sveinsson i brevet av 1651 till W., som visat
sig alls inte förstå, vad skalpr betydde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
