Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Lindroth: Dikter om runornas namn.
över dess både betydelse och genus och har i fråga om den förra
intet annat att ge än: ’(Bjarkan) á at þýda laufgadantt vid1
. Man
jämföre ock ur 687: viär er bjarkan, bjarkan er runastafr (Wim-
287 f.). — Hald. översätter däremot biarkan, n. ’fructus betulæ,
Rakle’. Skulle detta vara ur levande källa? På vårt stalle är ju
den betydelsen omöjlig, men ur ordbildningssynpunkt vore det
tilltalande att tro den vara gammal1)* — Slutligen upptar GA s.
28 därjämte (?) ett bjarkann, f. ’folium Betulæ’, vars tillvaro dock
måste anses ytterst opålitlig. Den kan även den vara deducerad
fram ur kenningen. — Man märke, att RJ och W. på adjektivet
ha en form som — i motsats till JE:s, AM:s maskulina — kan vara
både neutr. och fem.
V. 2 (och diskussion av rimmet). I sig självt kunna dç
översättningar som givits av ett bar flœrctar tima inte anses för-
kastliga. Genitivsammanställningen skulle ock rätt väl kunna stöd-
jas med Håvardr isfirdings (omkr. 1000): veitk at vér munum
hijota . . farar tima (’held på rejsen* F. Jónsson Skjaldedigtn.
B 179). För verbet bera såsom styrande har ock framdragits pa-
rallell (Bj. Ólsen 102). Men rimmet blir en svårighet. Ty ogärna
tror jag, att vi med Wimmer (efter Munch och Bugge) f& sätta
lima i v. 1. Ordet måste här syfta på den levande och grön-
skande kvisten, men den kallas ingenstädes limi, utan lim» f. o. n.,
även limr, m., i sydno. dial, även Htme, m.? (Ross)9). Man bör
ock märka þrídeilurnas motsvarande lim. Med läsningen tima ha
vi då att välja på orent rim eller antagandet av redan inträdd
stavelseförlängning i Izma. Det senare kan inte sägas ha sanno-
likheten för sig. De norska bygder (även på västlandet i åtskil-
liga fall) där %i samband med förlängningen blir e äro tillräckligt
många, för att det inte borde i litteraturen väntas åtskilliga spår
av detta e, om den på något större område inträtt redan — låt
oss tills vidare säga c. 1200 3). Särskilt otilltalande kunde detta
antagande synas, om rimmet just genom vokalförlängningen bleve
orent (e — i); men detta kan man nu här inte påstå (så mycket
mindre som mångenstädes också gammalt l visar ’aabning’ före m).
—
* Art överhuvud anta orent rim — vårt andra alternativ — är be-
tänkligt, om man håller på att en full ’konstnärlig’ måttstock skall
anläggas. Även i de (äldre) isländska rimurna finnas blott iå un-
dantag från kvantitetsregeln (se Wisen Riddararimur V, Þorkelsson
Digtn. på Isl. i det 15. o. 16. årh. 123). Men då jag tror kraven
’) Jfr den etymologiska avdelningen under den (av förf. redigerade) ar-
tikeln birkal i Sv. Akad:s Ordb.
3) Formen är leeme, som i ifrågavarande bygder icke synes kunna
återgå på form med ».
*) Från Hægstad Vestnorske maalføre I har jag blott antecknat þee,
sec (s. 64) No. hom. hand II (märk dessa ords aksentuella särställning), sela-
beizl (~sili) och stegi (s. 111) första hälften av 1300-t., och jfr H:s egen tids-
bestämning s. 145 nedtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
