- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
274

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

*214 Lindroth: Dikter om rnnornas namn.
spelat förmedlare. Men gjorde nordbon sina bågar också av ask?
Jag finner intet stöd därför ’). Det ligger då inte ur vägen att
tänka på en annan möjlig anledning till förblandningen: asken sotn
det ständigt grönskande världsträdet och idegranen som vetr-
grénstr viåa. Skalle rent av Läfflers bevisföring (a. arb.) kunna
fä ett stöd därutinnan, att också yr = aslcr vore ett vittnesbörd
om isländsk kännedom om yr såsom världsträdet? Knappast; i alla
händelser kan därur icke slutas till en så gam m al påverkning
från öster, att denna vore densamma som den Läfiler velat spåra
redan i Yçluspà (asken ce grénn) 2) och sedan än säkrare hos
Snorre (asken har barr) 3).
*) Be Bjarnason Nordboernes legeml. uddann. 58 f. Med avseende på
askens duglighet öfverhuvud till ändamålet kan hänvisas till de egna rön
för vilka Eckermann så omständligt redogör i sina Gespräche mit Goethe
(Gottasche aufl.) 3, 67 ff.
a) Det bör här anmärkas, att GA själv i sina ’Notæ’ till Besenius
uppl. av Vçluspà (1665) s. D 2 v inte tror att skalden menat något träd
utan att askr åsyftar ’cœlum æthereum1.
3) Under uttryckande av min beundran för det skarpsinne och den
lärdom, varom Läfflers avhandling vittnar, vågar jag dock här framhålla
följande två kritiska synpunkter vid ett par av hans huvudargument. 1.
D en ev i g a g r ö n s k a n synes mig kunna stå tillsammans med den levande
källa som ständigt vattnade detta livsens trad och som måste hålla det friskt
— av vad slag det så än (av andra skäl) råkade bli i föreställningen. 2.
Barr i f r å g a om a n n a t än b a r r t r ä d är säkerligen icke ett påfund av
(sena) lexikografer och uttolkare. Även om vi säkert visste, vilket ord som
döljer sig i Grimnismals hçfingar B, htsfingiar A, som hjortarna sägas bita
av, hade vi kanske ändå inte någon hållpunkt för betydelsen av Snorres
barr, ty denne har måhända inte själv förstått stället. Men den förste di-
rekte översättaren av detta öarr, Besenius (1665), tolkar bita barr (på båda
ställena i SnE; på det ena har ju B bast) med ’æde K n o p p e r ’ (Gir),
’bjder Knopper’ (M 1 r). Hans källa är här näppeligen Magnus Ólafsson, ty
dennes vidstående latin har ’arboris foliis dactylisque (!) vescentes’, resp.
folia carpens arboris’. Troligare är, att det är GA (f 1654), vars lexikon
B. just detta år inropade på auktion i mskr. (se förordet till detta). Där
står: bar ’Gemma arborum, seu primulæ frondes’, och Hald. har ’Gemma v.
oculus arborum, Knop, Øje paa Træer*. Så vitt jag ser, passar denna över-
sättning förträffligt hos Snorre: det är själva blad- och grenknopparna,
vilka just skola slå ut (man får icke här pressa motsatsen till den ’eviga’
grönskan), som skola tillintetgöras, ej de redan utslagna ’löven’. Och be-
tydelsens t i l l v a r o stödes av en annan nyisl. betydelse: ’semen alatum, Fnok,
Frøuld. Fifubar, semen eriophori, Frøulden paa den Plante Ageruld’ Hald.
Bådadera ha fram gått ur en allmännare: ’det som spricker fram (som ett
fjun?)\ Saknaden av barrträd på Island (enen undantagen) har kanske bragt
bet. ’barr’ i glömska — något beviskraftägt i s l ä n d s k t ex. på den finns ej
i litteraturen —, om den nu verkligen är så gammal. Inte häller på fast-
landet är den enarådande. Aasen framhåller uttryckligen, att ordet ej gärna
nyttjas om ett enskilt barr, utan om kvistarna m ed barren. Så ock Chr.
Jenssøn Glosebog (1646) : B aer kaldis grene aff Fyrtræ osv.’ (jfr med detta
tal om grenarna Fjçlsvinnsm:s barr om hela trädet!). Efter allt att döma
först i sen nyisl. har betydelsen ’barr’ kommit in på Island (och företrädes-
vis, tycks det, koll. eller i ssgr som barrskogur, barrviétur), se Thorkelsen III.
Men a å bera sitt bar(r) är säkert gammalt (jfr Hald.); det hör häller icke
dit; det har en inre släktskap med svenskans ’att komma på g r ö n k v is t’.
Yad stället i Grimnism. angår, så tänker jag, att man kan läsa B:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free