Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Lindroth: Dikter om runornas namn.
Meyna mykwr, Manwagræding, Veniabót, harmkvæla hulnings
Saara smyrsl.
Från alla dessa sammanställningar kunde þrídeilurna hålla sig
något så när på avstånd blott genom sin äldre och fastare tradi-
tion och alliterationskravet; di ssa hindrade dem att helt sprängas-
sönder *).
På 1500- och 1600-talen hade man, som vi sett, åtskilliga
redaktioner av þiídeilurna. Somliga voro nära befryndade. Så
tydligen de som legat till grund för R J och JOb, liksom inbördes
källorna för JOa 2) och Yer. Såsom dennes hjälp ligger det när-
mast att tänka på hans vän islänningen Jón Rugman à) (f i Upp-
sala 1679). Den nära förbindelsen mellan de två är ju väl styrkt.
Men skriftlig har uppenbarligen Yer:s källa varit fjfr s. 284). Man
skulle kunna tänka, att Rugman behandlat þrídeilurna i den nu
troligen förkomna ’Hijods grein*, som han skall ha skrivit (Biogr.
lex.). D ock tyckes Ver. inte bort ha haft så pass svårt att de-
chiffera sin förtrognes handstil.
Också vid þrídeilurna ha vi vittnesbörd om en le v a n d e 1600-
talstradition. Ja, den synes ha varit så levande, att B J därför an-
såg onödigt att skriva ned mer än de tre första: ’þvi þær era
alflestum kunrøigar*. Därför kunde icke häller W . få sin vetgirig-
het tillfredsställd. I brev till Arngr. Jónsson av 1627 ber han
att få veta vad y r betyder; han vet, att namnen skola uttrycka
’rem aliqvam’, ty han känner redan betydelsen hos år. Han fick
svar på sin fråga i form av þrídeilans för y r meddelande, och sva-
raren säger, att han nog skulle ha meddelat även de andra, om
de inte redan vore ’plus satis notæ’. Men nu blev W . uppmärk-
samgjord på dessa. I nästa brev (1628) heter det: ’Multum ad
inei negotii Illustrationera facient þrydeilur (qvorum mentionem
facis & qvos hic habere a nem ine potui)’. I svaret får han dock
bara ett obestämt löfte om besked ’si qva ratione tem pus sinat’.
M en tiden m åtte inte ha räckt till. Eller — A. J. var inte an-
g e lä g e n att befatta sig med saken. Isländarna av högre bildning
började anse dessa saker som onyttiga ’nugæ ’ (märk: ’plus satis
notæ’). Å tm instone gåvo de sig sken därav. Ty det var inte
alltid utan sin fara att visa sig vara djupt inne i dessa hedendo-
mens kvarlevor (se härom Olsen Runerne 111 f.).
Men skalderna kunde utan fara tillåta sig att jonglera med
och variera alla dessa kenningar. Deras främsta uppgift blev att
*) EJ menade sig också här finna ett djupare sammanhang. Nr 1 i
vaije þrideila åsyftade enligt honom något ont, nr 2 vore ’blandade’, nr 9
betydde något glädjande. Också Ver. har fått lära sig nägot sådant (Lilje-
gren 15 not).
*) Denna första text, där varje þrideila omedelbart åtföljes av fria
kenningar (JO var.), påstår JO sig ha tagit ur fem olika skrifter, däribland
en membran, som han själv skattade till något mindre än 100 år gammal.
Dessa källor hade han nu själv ’samanbored’.
*) Också Liljegren (15 noten) synes anta detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
