Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Ändelsevokalerna i ÖGL. 265
gången a x e bland de företeelser, där skiljaktigheterna
mellan de behandlade handskrifterna bero på kronologisk
utveckling, utan uttryckligen angiver som min mening, att
bevarandet av a och övergången till m (e) tillhört skilda
dialekter, så saknar naturligtvis den — för övrigt något
oklart avfattade — invändning varje betydelse, som S.
(s. 10 f.) gör med dessa ord: ”N, det älsta fragmentet från
århundradets början, liksom H från århundradets slu t. . ha
endast a, alldeles som M och Birg. A från 1300-talets mitt,
medan D, E och MELL från århundradets mitt (liksom A)
visa ganska talrika «-former, D 8 °/0, E nära hälften och
MELL visserligen förre men dock avsevärt många, vilket är
något annat än 16 fall i en väldig handskrift.”
Av samma skäl förfaller talet (s. 11) om ”det något
underliga i, att en äldre hdskr. än A skulle haft en sådan
växling a : «.”
Beträffande den ytterligare invändningen (s. 11), att
antagandet av dialektblandning t. ex. såsom kvarstående från
äldre original på annan dialekt (mitt alternativa förslag i
nyss anf. Ögl. fragm. § 180) vore osannolikt, ”då det skulle
förutsätta en alldeles ovanligt självständig avskrivare, som
endast i så få (16) fall tagit hänsyn till sin förlaga” —
vågar jag hänvisa till vad jag yttrat Arkiv 29: 63: ”Att
linjerna i alla fall bli jämförelsevis klara vid undersöknin-
garna av [våra fornskrifter], beror enligt min mening därpå,
att vi trots allt ha rätt att tro, att det i de allra flesta fall
i första hand och i stort sett är skrivarens eget språkbruk,
som är representerat i de föreliggande formerna, och att det
således är detta språkbruks lagar vi komma på spåren, då
vi . . utreda de allmänna tendenserna. S ärskilt synes mig
d etta gälla om lju d läran och fram för allt om ändelse-
vokaler o. d., vid vilket en skrivare h elt visst en-
dast m ycket sällan fäste sådan vikt, a tt han bemö-
dade sig om någon trohet mot originalet.” De här
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXX, HT FÖLJD XXVI. 1 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
