Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘
274 Olson: Ändelsevokalerna i ÖGL.
staviga ord övergått till ß, har naturligtvis icke genomförts
i ett slag; den har helt visst tagit en tidrymd, som kan
räknas i decennier. Enligt min mening vore det nu i hög
grad förvånande, om man hade att tänka sig denna före-
teelse som en i alla ställningar fullständigt likformigt fort-
skridande rörelse. Jag kan icke tro annat än att de assi-
milationstendenser, som alltid verka — främjande eller åter-
hållande — som levande krafter i språkutvecklingen, här
som eljest gjort sig gällande. På grund av dessa tendenser,
av vilka somliga voro gynnsamma för «, somliga fór e, och
av vilka otvivelaktigt verkligen vissa voro starkare, andra
svagare, har övergången i > e börjat och fullbordats olika
tidigt i olika fonetiska omgivningar. Vid den vacklan mel-
lan i och e, som under en dylik övergångsperiod ägt rum,
ha därför också i och e icke i alla ställningar stått i samma
proportion till varandra, utan frekvensen av den ena eller
andra har berott på dessa assimilationstendensers relativa
styrka. Ett tvärsnitt genom språket vid en viss given tid-
punkt under övergångstiden — och ett sådant är undersök-
ningen av Ostgötalagens textkodex — skall således visa en
olika frekvens av ? och e i olika fall, beroende på de väx-
lande assimilationstendenserna, och omvänt böra således just
dessa och deras relativa styrka kunna avläsas i den väx-
lande frekvensen.
Det är således här icke tal om, såsom S. menar, ”en
mängd av ljudlagar”, som korsa varandra, utan om en
ljudlag — övergången i —, vars genomförande natur-
nödvändigt måste ha varit avhängigt av andra, i språket
samtidigt verkande faktorer. Ännu mindre är det fråga om
en ”mängd av förklaringsförsök” (S. s. 16).
Genom det, som nu utvecklats, besvaras också en sär-
skild anmärkning av principiell innebörd, som S. (s. 42) gör
beträffande en del ord med a el. ä i stammen och i i än-
delsen (alli, bapi, hafpi etc.), i det han menar, att då här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
