Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Ändelsevokalerna i ÖGrL. 293
ändelsen i dat. sing, ofta saknades i mask. a- och i-stammar
samt neutr. a-stammar, stundom även i kons.-stammar och
w-stammar, och efter att ha anfört en del ex., som visa, att
även i Östgötalagen dativen icke sällan uppträder ändelselös,
anmärker han (s. 26): ”Det är naturligtvis att förutsätta, att i
skrivarens talspråk ändelsen bortfallit i långt vidsträcktare mån
än vad denna hans avskrift av ett original med mera bibe-
hållna ändelser ger vid handen. Då nu skrivaren i sin för-
laga mötte en dativform på i, vilken han i sitt ta l ofta eller
vanligen utsade ändelselös, så blev det en ganska naturlig
sak, att han av trohet mot originalet och den ålderdomliga
lagstilen lät formen med i stå kvar, och sådana former på
i mötte honom för övrigt överallt i gamla hdskr. Formerna
på i blevo en naturlig kompromiss mellan hans talformer
utan ändelse och på ljudlagsenligt e. Hade ändelsen i hans
talspråk varit fast och då naturligtvis haft den ljudlagsenliga
e-vokalen, hade i ingalunda så lätt flutit ur hans penna”.
Detta resonnemang kunde haft fog för sig, om i i ifråga-
varande former förekommit konsekvent eller åtm. i mycket
stor utsträckning. Nu är emellertid här i-frekvensen relativt
ganska liten: 73 i : c. 497 c, dvs. i : e ungefär 1 :7 (se ovan
s. 285). Detta synes mig visa, antingen att skrivaren i
rätt stor utsträckning i sitt språk haft dativändelsen och så-
lunda väsentligen följt sitt naturliga tal, eller ock att han
trots saknaden av dativändelse i sitt eget talspråk dock inga-
lunda funnit det så naturligt att följa sin förlaga i denna
punkt. I båda fallen upphävas förutsättningarna för i-ets
förklaring på denna väg. Och även om skrivaren i sitt
språk använt dativändelsen -e i endast ringa utsträckning,
är det dock icke naturligast att tro, det han skulle pr ana-
logiam utan reflexion ”översätta” de påträffade i-formerna
till e-former, liksom han gjort det med förlagans alla övriga
ändelse-i?
Förutom de nu nämnda förklaringsgrunderna av större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
