Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 Kock: Brytningen i fno. språk.
Att fä t ’fjat’ i Värmlandsmålet intet bevisar for H:s
föreslagna regel om den äldre a-brytningen i detta mål, fram-
går därav, att ordet ’jag7 i målet heter ja (Noreen Ordbok
öfver Fryksdalsmålet, Kallstenius Värmländska bärgslagsmå-
lets formlära s. 41 (Sv. landsm. 1907. h. 1).
Ej häller fäte ’varpgarnet7 (som H. synes avleda ur
fät) bevisar, såsom han tyckes vilja s. 71, något i detta av-
seende fór målet i (västra) Närike. Närkingskan (åtminstone
i östra Närike) har nämligen (se M. Borgström Askers-
målets ljudlära s. 30) brytning i ja{g) ’
jag’.
Likaledes bevisar det av H. s. 69 for västmanländskan
åberopade jättfät ’jätte-fjät’ intet, eftersom Västmannalagen
har iac ’jag’ 17 ggr (och ingen annan form, Siljestrand
Ordböjningen i Västmannalagen), och som Västmanna-målet
alltjämt använder ja ’
jag’ (Läffler i Svenska fornminnesför-
eningens tidskrift II, s. 51). Västmannalagen brukar (så-
som H. själv nämner) så väl fiæt som fæt.
Ej häller fä t i det uppländska Skuttunge-målet har
den beviskraft, som H. synes vilja tillerkänna det. I samma
socken (Skuttunge) heter nämligen pronomenet ’
jag’ iag1 ia
(jmf. t. ex. E. Grip Skuttunge- ock Björklinge-mål s. 64,
s. 70, i Sv. landsm. X V III nr 3). Härmed harmonierar
Upplandslagen, som har iœk (jœJc) 20 ggr. Denna urkund
använder blott fiœt ’fjät’ (10 ggr.)*1)
Redan härmed anser jag det vara till fullo ådagalagt,
träffats i fsv. literaturen (i Didrik, Med. Bib. II), skulle tala för att äldre a-
brytning uteblivit i kortstaviga ord i Västergötland. Han förmodar nämli-
gen, att säger skulle återgå på urnord. *se$aR, men isl. sigr fsv. sigher på
urnord. *se%iR. Det är dock uppenbart, att man om möjligt måste på n ä r-
m are v ä g söka förena det dialektala säger med det vanliga isl. fsv. isig(he)r.
Detta låter sig lätt göra. I fsv. har ë dialektiskt övergått till ä (se Kock
Sv. ljudhist. I § 191 ff., särskilt § 195) och i (sigher ;>) sigher ;> sægher före-
ligger troligen en dylik utveckling. Man skulle möjligen även med Horeen
Aschw. gr. § 164 anm. kunna antaga, att mnt. sege ’seger’ medelat sin vokal
•(ä) till fsv. sœgher (nsv. säger).
1) De faktiska uppgifterna om Upplandslagens språk äro hämtade från
Schagerström Upplandslagens ordskatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
