Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Kock: Brytningen i fno. språk.
sin Et. Wb. övergivit sin äldre mening och antagit denna
sistnämnda. Hesselman anför icke något nämnvärt nytt stöd
fór den äldre åsikten *).
Jag övergår till brytningsförhållandena i a-stammarna.
Det bör med styrka framhållas, att obruten vokal finnes
(uteslutande eller fakultativt) i åtskilliga långstaviga ma-
skulina a-stammar även på västnordiskt område, hvilket för-
hållande är av vikt vid bedömmandet av H:s sats. Jmf.
Falk i Ark. III, 303, Söderberg U-omljudet i fornsvenskan
s, 51, Hesselman s. 33 ff.
Sådana långstaviga ord äro t. ex.: isl. pegn ’fri man’
(fsv. pœghn :þiœgn jmf. s. 361) — isl. sess ’säte (jmf. sitia
’sitta’ 2) — stertr ’stjärt’ (= fda. stært ; stiært, fsv. stiærter
[vanligen]: stærter [sällan]3) — nyno. erv ’Gulo borealis’ (i
*) Han yttrar s. 53, att med grundformen *pegna- bli de nordiska bryt-
ningsförhållandena svårare att förstå än med grundformen *pegana-, Detta
påstående är mycket diskutabelt. Utgår man från den av H. önskade grund-
formen *pegana-, och skulle man antaga H:s hypotes om uteblivande av
äldre a-brytning i kortstaviga ord i västnord. språk, så skulle i isländskan
ordet pegn fullt ljudlagsenligt genom y n g r e a-brytning hava ia i nom. ack.
gen. sg., nom. gen. ack. pl. (under det att det i dat. sg. skulle heta pegni,
i dat. pl. *piognum). Utgår man däremot från grundformen pegna-, så —
vare sig att man hyllar min uppfattning eller H:s uppfattning av brytningen
— skulle ordet pegn ljudlagsenligt ha fått ia i alldeles dessa samma nyss
nämnda former (och e i dat. sg., io i dat. pl.). Om H:s yttrande om rist-
ningarna f>ekn etc. i västgötska runinskrifter se ovan s. 357 noten 2.
*) Det inkast som H. s. 35 gör mot sess, hvilket böjes såsom a-stam,
är alldeles icke övertygande. Enligt H. skulle det ursprungligen ha varit
en i-stam. Men i så fall skulle ordet ljudlagsenligt ha fått i (*siss)
viktigaste kasus: nom. ack. sg. och pl.
*) Då nyisl. har stertur, färöiskan stertur, nynorskan stert (jämte stjart),
och då fsv. och da. ha stært(er) jämte stiart(er), så kan man omöjligen med
H. betvivla, att isl. stertr är en värkligen gammal form, även om stertr fin-
nes blott i en fomisl. text, som är bevarad i en ung avskrift (från 1694). —
För att icke nödgas anföra isl. stertr såsom ett ord med gammalt obrutet e,
går H. så långt, att han s. 84 i fråga sätter, att isl. stertr skulle ha annat
avljudsstadium än e. Det synes mig vara tillräckligt att anföra denna av
H. själv meddelade uppgift: "Vid sidan av stert finnes stjart o. d. i Agder,
Hallingdal, Valders, Sätersdalen, Aalen, Solör och på Shetland, och stiart-
ingår även . . . i ett nu försvunnet gårdnamn. . . stiærtteimie”. Under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
