Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Förlust av w. 121
skëwjan antages*), ingalunda med nödvändighet behöver
vara en «a-avledning. Att w här skulle ha fallit, motsäges
•äv andra till samma stam hörande former (varom strax
nedan).
Irrelevant är i detta sammanhang isl. skœfa v. (pret.
skœfaða) < *skäwian, ehuru här w kvarstår emot P:s regel.
Då ordet säkerligen (som i got.) ursprungligenböjts som
«a-verb, skulle (såsom P. också anmärker) w även enligt ho-
nom ljudlagsenligt kvarstå i de flesta formerna i presens, och
från dessa kan det så ha överförts till dem, där w skulle
falla. Bevisande mot P. är ej heller fsv. natskœva (c *-skä-
wiön\ jfr Hellquist Arkiv 7: 56, Friesen Till den nord.
språkhist. 1: 40 not), då det ju är möjligt att med P. för-
klara w-ets kvarstående här genom inflytande från verbet.
Däremot synes mig P. ha förbisett betydelsen i detta
sammanhang av sv. dial, skjova, skjua ”gå sakta” (Rietz),
som uppenbarligen är (väsentligen) identiskt med isl. skœfa,
samt av isl. skjór ”skata” (fsv. skior, sv. o. nor. dial, skjor).
Det förra ordet förklaras, om det är fullt identiskt med got.
skëwjan (isl. skœfa), ur sådana former som prêt. *skâwipô
> *skœwpa > *skiopa o. d., om det ej är formellt fullt iden-
tiskt med got. skëwjan etc. i varje fall endast ur en stam-
form *skäwi- > *skœw- > *skiö-. I alla händelser fordras här
för att förklara formen, att w k v arstått just fram för
(sedermera synkoperat) i. Det samma gäller ordet skiór
”skata”, vars grundform utan tvivel (jfr v. Friesen Till den
nord. språkhist. 1: 40 not, Kock Arkiv 18: 251 f.) är ett
*skäwi,R- > *skœwR~. — I betraktande av dessa båda ex.
torde man ha rätt att gentemot P. påstå, att det ovan be-
handlade isl. skær ”häst” icke kan ha sitt upphov i en pl.
*skäwidR med ljudlagsenligt bortfallet w.
Mot antagandet av w-förlust enligt P:s teori talar ytter-
*) Så gör t. ex. även, men i försiktigare ordalag beträffande det for-
mella, v. Friesen Till den nord. språkhist. 1: 41 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
