- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
132

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 Olson: Förlust av w.
nor. dial, ang ”trång”, ”smal”, angrøme ”tranghed” (Aasen),
angeleg, angleg ”bringende i forlegenhed og trængsel” (Ross).
Det historiska förhållandet mellan dessa adjektivformer och
dem med w-omljud kan här lämnas åsido.
6) Ännu mindre än i något av de övriga fallen är man
benägen att akceptera Pippings åsikt om förlust av w, då
det gäller ljudförbindelsen w w . Då w w väl icke kan fattas
annat än som ett långt tv, är det ju här i själva verket
fråga om något helt annat än i de övriga fallen, nämligen
icke om ett bortfall av w, utan om en förkortning av den
långa konsonanten. Och är redan det tidiga bortfallet av
w framför sedermera synkoperat i ljudfysiologiskt svårt att
förklara, så förstår man än mindre, varför just w w , men
inga andra långa konsonanter, på detta sätt skulle förkortas
framför det sedermera bortfallna i-et. Också är det, som
P. kan framdraga till stöd en dylik förkortning av w w ,
både mycket litet och föga övertygande.
Särskild vikt synes P. vilja lägga vid förklaringen av
det isl. m yll (även enl. Noreen Aisl. gram.3 § 74. 6 w
lýfill
och m yill), pl. m jjlar och därmed besläktade ord. Enligt
honom förhåller sig härmed på följande sätt. Grundformen
är :’
i!m cw w il- >
**m iw w il-. Plur. av detta, urnord. *m iw w ilöR ,
ger med förlust av w *m iw ilöR , som utvecklas till *m holaR
> m ýla r, och till denna plur. är så sing, m yll nybildad.
Sing. *m hviuilaR skulle nämligen ge *m iggw ilaR > * m yggw ill,
en form, som ej återfinnes på västnord. område, men som
däremot har en direkt motsvarighet i det sv. dial, m iggel
”snöbåll”. P. ser en stark bekräftelse på sin förklaring just
däri, att på detta sätt det isl. och det nysv. dial, ordet
kunna föras tillbaka på samma urnordiska grundform, vilket
”tidigare ej varit möjligt”. — Häremot är emellertid att an-
märka först och främst och såsom avgörande moment, att
ett *miwlaR icke kan ge mylar. P. har ej med ett enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free