Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Olson: Förlust ay w.
gan etc. <c *braganR (jfr got. gumans o s t . ) fogades a-stams-
ändelsen *-ö r : *braganôR osv., som sedan regelbundet ut-
vecklades till bragnar etc. På ett senare stadium förlorades
n genom anslutning till sing, (eller, om man så vill, ombil-
dades böjningen ännu en gång efter a-stammarna med ut-
gångspunkt från sing.-stammen). Plur. på -nar bör, om
detta är riktigt, ha varit det normala vid im-stammarna un-
der ett visst språkskede, och från detta kvarstå bragnar etc.
som rester av ett föråldrat språkbruk liksom så många andra
dylika i det poetiska språket. Men har hela plur. av de
diskuterade orden en gång hetat *aw n aR > *änaR osv., så
torde knappast någon invändning kunna göras mot att för-
klara w-förlusten i sing, genom påverkan härifrån. Vad åi
beträffar kan naturligtvis, om ett fem. *awa (jfr got. awo)
funnits även i de nord. språken, detta genom sin förlust av w
i oblika kasus (*awu > *äu) ha understött de w-lösa former-
nas seger (jfr Kock Indog. forsch. 5: 164).
Genom nu framlagda förslag skulle även det av Pipping
ej omnämnda isl. hÿe < *hïwan få en enkel förklaring såsom
utgående från plur. *hïwnaR .> * h yn a r. Noreen Altisl. gram.3
§ 395 antager ombildning efter sammansättningsledet hy-.
Ett kraftigt stöd för den meningen, att även de nu
diskuterade aw-stammarna icke på ljudlagsenlig väg förlorat
sitt w, utan att w-bortfallet beror på utjämning, finner jag
i varje fall i existensen av det isl. ordet afi ”grossvater7
7
. Att,
såsom Pipping Gram. stud. s. 12 gör, skilja detta ord från åi
”urgrossvater” och i stället identifiera det med afi ”man” (got.
aba) är enligt min mening alldeles oriktigt; uppenbarligen höra
tvärtom åi och afi på grund av sina närstående betydelser också
etymologiskt nära tillsamman. Med här givna förslag kunna
de förklaras genom dubbel utjämning: afi från sing., åi från
pluralen. Måhända är det härvid icke utan all betydelse att
erinra om att ett sådant ord som åi ”urgrossvater” i bet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
