Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Anmälan. 215
beträffande fliste e r borde väl åtm. hänvisats till den — enl. anm:s
meniDg troligare î —alternativa tolkningen hos Hellquist Arkiv 14:19.
I ett andira avsnitt av sin nppsats ger C. en ny etymologi
av nysv. fluster*
■ ”flygbräde el. flyghål på en bikupa”, som han —
antagande, att «den förstnämnda bet. är den ursprungliga — sam-
manställer med nor. dial, flustr n. ”skjæl”, ”skjæve”, ”fjællede og
svampaktige udwækster”, flustra f. ”svampaktig utväxt”, ”vidhäng-
ande ojämn flisa*” m. m., fisl. Jwalflystri n. ”utskuret stycke av en
hval” m. m. occh härleder ur verbet fisl. flysja ”avskala”, ”flå”,
nor. dial, flysja i ”avskala” m. m. Urbet. är ”flisa”, därav ”spån”,
”brädlapp” (specsiellt på bikupa). Det förefaller emellertid anm.
tvivelaktigt, omi nor. dial, flustr etc. är en äkta im-avledning.
Det kan lika gäärna vara sekundärt till flustra v. ”avskale” m. m.
— <*flusra, se Hellquist Arkiv 14: 20 — såsom ju uppenbarligen
det besläktade och nära likbetydande fluskr n. till fluskra v.
(jfr Ross)1).
Av större räckvidd är v. F riesen s Substantiv avledda med
suffixet ju i gertm. språk. Undersökningen — som förf. betecknar
såsom blott förbeeredande — gäller närmast ett antal subst., som i
formellt avseendie utmärka sig genom kortstavighet, é-omljud i
stamstavelsen (däir denna varit mottaglig för sådant) samt — i den
mån böjningsforrmer äro belagda — i fvn. genom böjning på det
för ett flertal ”
jaa”-stammar karaktäristiska sättet: gen. sg. -iar el.
-s, pl. -ir, och soom till bet. äro el. kunna anses utgå från nomina
actionis; ex. fvn. bylr (gen. -iar, -s) ”vindstöt”, ”våldsam stormby”,
fvn. byrr (gen. –iar), fsv. byr (gen. -iar) ”god vind”, nisl. drynr,
nor. dial, dryn *Vsvagt bölande”, ”dån”, ”brak”, fvn. fnykr ”stank”,
fvn. stynr (gen. -s och -iar), nor. dial, styn ”stön”, fvn. ylr (gen.
-iar) ”värme” m.. fl. Dessa ”ja”-stammar lia tidigare förklarats på
olika sätt.
v. Bahder a)) antager i ett par fall ursprunglig j/a-avledning :
dynr, prym r (jfrr feng. dynn, prym m med geminerad kons.). I
övriga behandladle or<i (byrr, hrytr, pyss, pytr) ser han primära
t-stammar av saimma art som de (hittills) allmänt som i-stammar
ansedda fvn. gripor, bugr o. d. v. Friesen anmärker, att man med
detta ursprung sav byrr etc. icke kan förklara det faktum, att
dessa ord visa ettt konsonantiskt i framför ändelse som börjar med
a el. u (gen. sg.. byriar osv.), då nämligen varken form- el. bety-
delselikheter här1 finnas, som kunde motivera en association med
det enda tänkbaira mönstret, de på g el. k slutande i-stammarna
(ielgr, gen. pl. elgna osv.).
Hellquist, ssom före v. Friesen utförligast behandlat dessa
*) Om flustr äär en ira-avledning, kan det f. ö. lika väl föras till/m sa
”avskalle” m. m., jflusast ”blive skjællet, ”skjælles av 1. op” (Ross) som
till flysja.
2) Die verbalaibstrakta in den germ, sprachen s. 12 ff., 50 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
