Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Olson: Anmälan.
de talrika tillnamnen av typen bille, bodde, drabbe, kabbe, rogge
o. d., vilka genom sin form närmast leda tanken på kortnamns-
bildningen (jfr fornsv. namn som Adde, Fabbe, Fagge, Sibbe o. d,).
Några tillnamn av typen vill förf. också tolka på detta sätt. Som
sammanfattande omdöme nttalar han emellertid, att det största
antalet hithörande tillnamn äro ursprungliga ap p ellativer (av
den bekanta typ med geminerad media, som behandlats särsk. av
v. Friesen o. Hellquist). På liknande sätt kommer H. beträffande
en annan grupp av tillnamn, sådana som bamse, berse, gorse, kasse
o, d., vilka starkt påminna om kortnamn med den bekanta änd.
-se (fvn. Grimse, fsv. B ise, Karse osv.), till den slutsatsen, att
intet med säkerhet är såsom tillnam n bildat på denna ändelse,
utan att dessa förut existerat i den givna formen antingen som
appellativer el. som kortbildningar till verkliga namn. — F. ö. ger
förf. en översikt av de olika tillnamnen, varav framgår, att väsent-
ligen samma grupper äro representerade, som vi känna från fvn.
(särskilt genom arbeten av K. Rygh, F. Jonsson och Kahle).
Av intresse för ordbildningsläran äro utom de ovan nämnda
bildningarna särskilt dels några avledningar efter im-stammarnas
mönster av varjehanda substantiviska grundord : bokke, djure, vapne,
skægge, tanne, dampe, hadhe osv., dels några verbala bildningar:
nom. ag. efter a-stammarnas mönster såsom gimp ( c gimpa ”vippa”,
"guppa", "svänga med bakdelen"), skump (c skumpa), efter an-
stammarnas såsom bøste (varmed förf. jämför fisl. bauste, tillnamn,
och nor. dial, bauste "hänsynslös person" < bausta och bøysta); vafre
(■
<c va/ra "irra omkring"), ett par î’a-stammar, t. ex. skævir (jfr
fisl. skæfa ”röra sig framåt") samt slutligen några bildningar på
-a formellt lika med infinitiven: brosa, glutta, rasa, skrika o. d.
Blott i några detaljer har anm. antecknat en från förf. av-
vikande mening. Den sist nämnda typen brosa etc. anser H.
oftast bildad direkt av verbet utan att, såsom vanligen antages,
förmedling av ett Verbalabstraktum ägt rum. Detta kan vara rik-
tigt, men man får väl dock antaga, att möjligheten härav beror
på att från början en grupp på detta sätt använda verbalabstrakta
utgjort mönstret för bildningen. Hellre ser jag emellertid åtmin-
stone i vissa fall här ursprungliga fem inina nom ina a g en tis
(jfr att i nysv. sådana ord som sladdra, skvallra o. d. företrädes-
vis och säkerligen ursprungligen användas om kvinnor). Det ned-
sättande i tillnamnet blir naturligtvis skärpt därigenom, att den
feminina formen bibehålies vid överförandet till manliga personer.
Några bildningar på -a: gæua, lena, slema, som H. upptager
som svaga adjektivformer, fattar jag snarare som adjektivabstrakta
(jfr sådana öknamn som fisl. fýla, (nysv. otäcka, ledska, nor. dial.
leida, vitløysa o. d., Tegnér i Sv. Ak. handl, från 1886, 6: 328 ff.).
Härigenom förstår man bättre formen på -a i st. f. väntat -e.
A?-utvidgningen i namn sådana som bokke, djure o. d. be-
tecknar H. något obestämt som ”specialiserande och individuali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
